En släng av plötslig sjösjuka slår till i samma stund som jag kliver in i det största rummet på Galleri Sjöhästen. Längs väggarna står Halmstadkonstnären Stefan Mås Perssons böljande och samtidigt strama målningar. Konstnären själv är upptagen av hängningen inför lördagens vernissage och jag fastnar framför ett av hans verk där en tillsynes abstrakt och samtidigt fullt logisk och lekfullt värld av byggnader, stegar, vägar och vatten, tornar fram.
Någonstans finns ett bildspråk som påminner om illustratören Jan Lööfs grepp i barnboken "Ta fast Fabian" där man som läsare hela tiden upptäcker nya saker i de kluriga bilderna. Fast ändå inte alls. För Mås målning böjer och kröker sig, byter skepnad och retas. Och efter en stund känner jag mig nästan knäpp av intrycken från den två meter höga och avlånga illusionistiska målningen.
‒Det där är en minnesvärld av Venedig när jag irrade omkring klockan 5 på morgonen en gång, säger Stefan Mås vänligt på skånska.
Minnesbilden visar sig inte vara fullt så flippat som den låter, utan promenaderna i arla morgonstund är Stefan Mås sätt att ta in nya intryck, som han sedan använder i sitt måleri.
Återkommande i de snurrigt arkitektoniska bilderna är de ensamma små männen som står utplacerade i flera av målningarna. Stegar, båtar och rutschkanliknande vägar, som beroende på hur man läser bilderna antingen bär uppåt eller nedåt, är också återkommande inslag.
‒Jag är uppvuxen i ett höghusområde i Malmö där folk bodde nära varandra men ändå inte hade kontakt. De ensamma personerna har varit ett genomgående tema under mina år som konstnär. De söker kontakt men når inte varandra riktigt ‒jag tycker spänningen mellan dem är intressant, säger han.
Men han har inte lämnat dem helt i sticket. Båtarna, trapporna och stegarna är en möjlighet för dem att ta sig vidare, liksom repen som sammanbinder dem i vissa av målningarna.
Uppseendeväckande är även Mås gigantiska "rutnätsmålning" där han sammanfogat 111 målningar så de bildar en.
‒Jag tycker om att måla landskap men det är så många som gör det bättre än jag. Därför valde jag att sätta ihop målningarna till en, säger han.
Nej, Mås måleri liknar i ärlighetens namn inget vi tidigare sett i Nyköping, och är en utställning som pockar på uppmärksamhet.