Påhittig lusthusboss med samlarpassion

Grosshandlare Pelle Nilsson skulle nog ha firat med godisregn om han hade vetat vem som skulle köpa hans älskade kulturhus.
– När jag var sex–sju år parkerade pappa mig på auktioner med en beställningslapp i näven, minns Fredrik, nybliven vd för Nyköpingsbornas lusthus nr 1.
Den lille killen tyckte att det var grymt spännande med alla gamla grejor.
– När jag var tio hade jag tjatat till mig ett jobb på Tormod Frisks auktionskammare i Malmköping. För tio spänn i timmen fick jag bära prylar, packa ned och packa upp.
Klart man lär sig av sånt. Fredrik, som hade börjat samla gamla leksaker, ville dessutom utöka sin skyltsamling. Han var bara åtta år – men fann en väg:
– Jag ringde Antikrundans expert, Peter Pluntky, och frågade om han hade några jag kunde få köpa.
En modig barnafråga som ledde till vänskap – men också till ett gemensamt författarskap. Snart ger de ut en bok om svenska emalj- och plåtskyltar.
– I 15 år har vi jobbat med den. Vi presenterar över 3 000 skyltar med produktreklam fram till 1950.
De som kände Fredrik som liten skulle nog inte bli förvånade över hans visitkort i dag. Han driver en herrgård i Katrineholm och ett slott i Gnesta, där sköna vistelser erbjuds i lyxbetonade 1700-talsmiljöer.
– För mig känns det bara naturligt. Jag har levt med hotell och restauranger i hela mitt liv. Jag har växt in i rollen som krögare, och aldrig tvivlat på min förmåga.
Det är här pappa Göran kommer in. Pappa, som startade café med lanthandelsmuseum i Plevnagården i Malmköping. Som envist byggde vidare, tills både hotell- och konferensgäster kunde tas emot. Pappa, som länge drev Dufweholms herrgård, där så många njutit festmat i underbar miljö.
– Jag älskade att vara med honom på jobbet som barn. Stå och diska på en pall i köket, och vara med och servera... sådant lär man sig av.
Även samlandet kommer från pappa. Att ständigt hålla ögonen öppna för gamla ting. En kaffekvarn till lanthandelsmuseet på herrgården, eller kanske en atmosfär-höjande antikvitet.
Det låter mysigt, ända tills vi börjar tala om kvantiteteterna. Att det kan handla om hela lastbilsflak med grejor, som ska packas och tas om hand.
– Ibland undrar man om man är riktigt klok. Det är någon slags nedärvd ekorrinstinkt som slår till. Men det mesta blir ju till glädje för våra gäster. Det är ju roligare än om det skulle stå i en källare och samla damm.
Ett minne från skolpraktiken på ett hotell i Tyskland dyker upp. 18-årige Fredrik fick veta att 200 gamla och mycket vackra tenntallrikar skulle kastas, ihop med 40 ljusstakar och en frukostservis på 500 delar.
– Jag lyckades få köpa rubbet för 200 D-mark, klämde in allt i bilen och tog med det hem.
Hans kap är till glädje för herrgårdens gäster än i dag. Men hans samlarpassion rymmer även något så udda som – hus.
– När jag var fem såg jag min pappa flytta 1 200 kvadratmeter herrgårdsbyggnad till Plevnagården för att göra hotell.
Med sådant i minnet är det inte så konstigt att Fredrik fyndat sex–sju gamla hus och transporterat dem till herrgårdens marker. En herrgård som numera drivs av Fredrik, precis som Södertuna slott och nu Lusthuset som åter slår upp portarna i maj.
Vad kommer att hända här?
– Vi öppnar café och gårdsbutik för närodlade produkter, samt bygger en konferens- och festvåning. Pelles samlingar ska finnas kvar och utökas med en del av mina. Gratis entré utlovas!
Lite gratisgodis lär också vankas ibland.
– Men jag kan inte ha det i fickan som Pelle, för då äter jag nog upp det själv!
Lusthusets förluster ska vändas till vinst, med Fredrik som vd och pappa Göran som styrelseordförande (”yes, vi funkar bra ihop!”)