Pangpang i landstinget

!Socialdemokraternas krav på landstingsrådet Lotta Finstorps avgång är klassisk politisk dramaturgi. Det skapar rubriker. Oppositionen skjuter från höften. Mycket knallpulver, några flygande pajer och lite upprörda röster. Allt för att det ska verka som om det är kaos i toppen.
Oppositionen anklagar majoriteten för ha lekstuga. Men de sitter redan själva i glashuset.
Den tyngsta s-anklagelsen, att landstingsdirektören Lars Andåker inte skulle ha varit informerad om planerna på att förändra hälso- och sjukvårdens tjänstemannaledning, stämmer inte. Man hade avvaktat med att gå ut offentligt för att de berörda topptjänstemännen skulle informeras först. I stället läckte uppgifterna ut. Sådant händer.
De öppna politiska bråken visar dock på ett grundläggande problem. Det saknas helt förtroende mellan regnbågsmajoriteten och socialistoppositionen. Det är tydligen inte ens så att man kan föra någon form av informella samtal. Och sidodebatten om den s-märkta revisionsordförandens uppseendeväckande blogg-attacker mot de två före detta vänsterpartisterna i landstingsledningen höjer inte precis förtroendenivån.

För sörmlänningarnas och sjukvårdens bästa är breda uppgörelser i framtidsfrågorna vilket inbegriper svåra beslut sannolikt ett måste för att långsiktigt hantera ekonomin. Tyvärr innehöll den utsträckta hand till majoriteten, som oppositionsrådet Jörgen Danielsson (s) räckte fram tidigare, aldrig något handfast. Parterna står på var sin sida avgrunden. S-gruppen i landstinget verkar inte ha mandat från partidistriktet att nå samförstånd med majoriteten. För om samförstånd hade varit intressant hade gårdagens utspel med avgångskrav aldrig kommit till.
Eftersom Lotta Finstorp (m) inte har något skäl att avgå, bör de två blocken försöka lappa relationerna så gott det går. Mer knallpulver ger möjligen mer medial underhållning, inget annat. Politikerna förlorar i förtroende och det för medborgarna verkligt viktiga faller ur bild.