Det förra Aktuellt-ankaren med den karaktäristiska frisyren viftar med frenesi undan förslaget (Expressen 20/9).
På något sätt påminner det om när Socialdemokraterna ville få före detta höjdhoppsstjärnan Stefan Holm att leda en grupp som tog fram förslag för att bekämpa barnfattigdomen. I hopp om att ge partiet en mer positiv framtoning. Holm nobbade.
Det går inte att låna till sig trovärdighet så där. Matematiken är inte så enkel. Ett pressat parti plus en kändis ger inte två nya väljare. I viss medgång kan kända ansikten utan direkt partipolitisk koppling göra nytta för att stärka bilden av ett partis utveckling. Det har vi genom historien exempel på.
Fast inte ens då är det en given succé på lång sikt. Minns hur Centerpartiets lansering av skådespelerskan och manusförfattaren Solveig Ternström som riksdagskandidat var relativt lyckad i framgångsvalet 2006, men blev dyrköpt i motgångsvalet 2010 när hon hoppade av partiet och i stället hyllade Mona Sahlin. I slutänden vann varken Centern eller Socialdemokraterna på det.
Om diskussionen om Adaktusson säger något så är det att det är så illa att för Kristdemokraterna att kontrollen blinkar rött. En signal för panik.