Samtidigt är Skolinspektionen och flera myndigheter kritiska. Drogtester på samtliga elever är inte tillåtna. Åtgärden anses på tok för långtgående och bryter mot flera traditionella rättsprinciper såsom rätten till integritet och att misstanke krävs innan tvångsmedel kan användas. Ska drogtester användas får det enbart ske vid misstanke och vara frivilliga.
Trots detta är det allt fler skolor som kringgår frivilligheten. Uppfinningsrikedomen är stor.
Ibland finns ett litet mått av frivillighet i teorin, som när skolor tar slumpvisa urinprov på de elever som på förhand godkänt ett sådant system. I praktiken är trycket från skolan och föräldrarna så stort att gå med på systemet att det snarare rör sig om ett tvång för eleverna.
På andra skolor är tvånget totalt, som i Borås där elever som någon gång konstaterats vara drogpåverkade måste bevisa genom tester att de är drogfria för att överhuvudtaget kunna gå i skolan. Om eleven inte kan visa sex drogfria tester på rad blir det avstängning. Att vägra ett drogtest får samma resultat som att visa positivt. Här finns inte ens en fernissa av frivillighet.
Man kan fråga sig vad denna nyvunna besatthet av drogtester i skolan egentligen kommer ifrån. Att masstesta elever eller stänga av dem är mycket långtgående metoder som kräver ett allvarligt problem. Dessutom bör problemet inte kunna lösas på andra sätt. Antalet elever som har drogproblem utan att några varningssignaler har skickats till lärare, fritidspersonal eller föräldrar torde vara minimalt. De riktigt allvarliga fallen innehåller oftast polisiär inblandning. Skolans arbete borde inte vara att ta tester och bestraffa, utan att arbeta förebyggande med attityder och värderingar, samt ge en känsla av social kontroll.
Allmänna drogtester är ett resultat av en paranoid besatthet av drogproblematiken. De flesta undersökningar visar att det absoluta flertalet skolungdomar aldrig någonsin har prövat narkotika. Inte ens i Stockholm och andra större städer är siffran särskilt stor. Dessutom överdrivs problematiken ofta av skämtsamma fjortonåringar som i enkäter på skoj fyller i att de tar droger varje dag, enkäter som sedan tas på fullt allvar av föräldrar och skolpersonal.
Snarare än att diskutera masstester på ungdomarna borde skola och politiker diskutera hur de ska hantera de elever som faktiskt har drogproblem eller som experimenterar med droger. Avstängning, som Borås använder sig av, är en extrem åtgärd som stänger ute personen från ett socialt sammanhang och drar bort möjligheterna till en ordentlig utbildning. Dessutom blir det svårt att komma tillbaka socialt efteråt. Frågan är om en sådan åtgärd hjälper, eller stjälper, den drogberoende.
Skräck och panik får inte styra skolornas agerande. Visst finns det fall där elever har ett så allvarligt missbruk att avstängning är enda vägen för att komma tillrätta med problemen eller hindra att drogerna sprids, men sådana slutsatser kan inte dras från slumpmässiga drogtest. För att få den rätta bilden och komma tillrätta med problemen krävs engagerade föräldrar och skolpersonal som har kontroll och uppsikt över eleverna.