Tyvärr är S inte ensamma. När partiernas strateger lägger fast sina målsättningar gör man ofta rena glädjekalkylerna. Hade motsvarande tjänstemän agerat likadant i det privata näringslivet, som man gör i politiken, skulle det vara ett svek mot aktieägarna.
I stället för att dra ner förväntningarna inför stämman skruvar partiernas tjänstemän upp förväntningarna inför valet. Anledningen är naturligtvis att partierna vill få sina medlemmar att känna att de arbetar i medvind. Inga partier vinner några val om gräsrötterna inte är övertygade om att gräset är grönt. Så långt, så gott.
Men det finns en krass verklighet utanför strategernas välförpackade overheadpresentationer. Att Socialdemokraterna får 40 procent – eller för all del, att Centern når 10 procent – är i stort sett uteslutet. I gårdagens opinionsundersökning från United Minds stannar S under 30 procent och C fortsätter att balansera strax över riksdagsspärren (AB 24/11).
Socialdemokraterna fick drygt 35 procent i valet 2006. Sedan dess har Mona Sahlin haft svårt att övertyga som ny partiordförande och S har fått tuff konkurrens inom det rödgröna samarbetet av Miljöpartiet. På samma sätt har Centerpartiet en svajig mandatperiod bakom sig. Sveket i integritetspolitiken och den omprövade energipolitiken har kostat procentenheter. I det läget bör man inte syssla med drömmar. Erkänn att partierna har problem.
När alla opinionsundersökningar pekar nedåt är det inte realistiskt att tro att väljarna belönar en på valdagen. Centerns och Socialdemokraternas strateger behöver inse att risken är överhängande för ett förlustval. Valrörelsens stenhårda blockpolitik gör även att Maud Olofsson och Mona Sahlin tvingas koncentrera sig på att vinna regeringsmakten i stället för att rädda sina egna ansikten.
Karin Pettersson har räknat ut att Socialdemokraterna behöver exakt 2 310 638 röster för att nå 40 procent vid ett valdeltagande på 83 procent. Just nu saknar hon sisådär en halv miljon väljare.
Det är bara att börja knacka dörr.