Passa på skaffa pass till din häst när kön är kort
Ett och ett halvt år så lång tid har alla hästägare på sig att skaffa pass åt sina fyrbenta vänner. Den 1 januari 2006 ska nämligen samtliga hästar och ponnier i Sverige ha ett så kallat hästpass.
De små rasföreningarna har i stort sett klarat av alla sina hästar, men i de större har bara en fjärdedel pass än så länge, säger Britta Lundström på Jordbruksverkets djurmiljöenhet.
Catharian Lagmyr Kempe, som har nio ponnier i stallet hemma i Vrena, har skaffat pass till fyra av sina hästar.
Alla som är yngre än fyra år, förtydligar hon. Fölen har automatiskt fått ett pass så där har jag inte behövt tänka på det. Men jag vet att jag borde fixa pass till de andra också, men det är något som man skjuter upp.
För de som har några stycken hästar kan passen också bli en dyr affär. Dels måste man antingen betala en ID-kontrollant eller veterinär, för arbetet att verifiera hästens identitet, dels vill rasföreningarna ha pengar för allt pappersarbete. Och den summan kan variera. Ett pass till ett halvblodsföl kostar 1 000 kronor, medan ett engelskt fullblodspass bara kostar 200 kronor.
Ett pass för en häst med okänd härstamning och utan verifierad ras kostar högst 400 kronor.
Catharina Lagmyr Kempe har fått betala 200 kronor för sina pass till russet och shettlandsponnierna.
Så det är egentligen inte så dyrt. Men ska man ta ut en id-kontrollant, eller veterinär, som är ännu dyrare, så kan det bli kostsamt, säger Catharina.
Cristina Andersson, id-kontrollant i Katrineholm, tar 150 kronor för vare besök. Lägg där till en milersättning på 15 kronor per mil.
Ska man dessutom göra chipmärkning så tar jag sammanlagt 450 kronor. Bara en chipmärkning kostar 350 kronor så jag brukar rekommendera min kunder att göra båda samtidigt eftersom man tjänar på det, säger Cristina.
Redan nu har somliga rasföreningar krav på sina hästägare att de måste chipmärka sina kompisar. Fjordhästar, islandshästar, russ och svenska ridponnier är några sådana raser. Och i framtiden kan det bli så att Jordbruksverket kommer att kräva att alla hästar måste ha en märkning.
Det är ett bra sätt att identifiera hästarna. Somliga har bara en virvel i hårremmen och då är det svårt att skilja dem åt, säger Cristina, som under de sista två veckorna haft mycket att göra.
Men jag hör samtidigt folk som säger att de inte kommer att skaffa något pass. Att de har en 20-årig häst, som kanske inte lever så länge till.
Britta Lundström på Jordbruksverket medger att det kommer att bli svårt att kontrollera att alla hästar har ett hästpass efter årsskiftet 20052006.
Har du en frisk häst som står bakom ladugården och som du aldrig tävlar med och inte skickar till slakt, så kommer den att blir svår att upptäcka. Men så fort som du ska sälja din häst, eller är tvingad att skicka den till slakt eller måste ha veterinärvård så behövs passet. Vi har fortfarande inte bestämt vad som händer med de som inte har ett pass, men det kan tänkas att man måste böta. Från och med 1 mars 2002 är det heller inte tillåtet att sälja eller köpa en häst utan pass, så det här är ingen ny sak.
Om man har dispens från länsstyrelsen att begrava sin häst på egen mark behövs passet då?
Nej, men vi skulle föredra att alla skaffar pass. Men har man ett papper från länsstyrelsen, man måste ju ansöka om det långt innan hästen dör, så har man gjort en aktiv handling och det talar för den hästägaren.
Vem ska kontrollera att du har ett pass?
Det ligger på länsstyrelsens bord eftersom de är tillsynsmyndighet. Sen kan man tänka sig att djurskyddsinspektörerna kan rapportera in liksom veterinärerna.
Jag tycker att passen är en bra idé, speciellt för fölen, men jag förstår inte varför det måste vara så tufft för de äldre hästarna, säger ponnyägare Catharina Lagmyr Kempe. Det verkar lite överambitiöst. Dessutom förstår jag inte varför Jordbruksverket inte har hand om passhanteringen själva. Då skulle de kosta lika mycket och se likadana ut, och det skulle underlätta för veterinärerna som har svårt att hitta bland alla sidor.
Passen är en gedigen historia. Här ska allt från vaccinationerna, till laboratorieundersökningar och läkemedelsintag fyllas i. Men de två som Catharina visar ser väldigt olika ut. Den för shettlandsponnien Aragorn är lyxig i sin svart-guld utföring, medan russet Lyn Mes pass för tankarna till ett träningskort på gymet.
SN-sporten bollar därför frågan vidare till Jordbruksverket:
Eftersom de flesta rasföreningar, redan innan passfrågan kom upp, hade hand om registreringen var det lämpligare att lägga frågan hos dem. Och i de flesta länder är det likadant. Det finns ingen statlig myndighet som har hand om registreringen. Samtidigt borde det inte vara så stor skillnad på priset, men det beror mycket på hur stor rasföreningen är och om personalen är anställd, eller man jobbar ideellt.
Så jobbar vi med nyheter