<a href="http://www.sn.se/parser.php?sect1=133&id=91468&directives=dateheader=no,comments=no,comment=no">< Föregående sida</a><br/><br/>Det är torsdag 13 oktober och de pampiga korridorerna på Svea hovrätt i Stockholm fylls sakta av människor.<br/>Det har nästan gått fem månader sedan Tommy mördades. För Kent och Yvonne har varje dag sedan dess varit en kamp, en ständigt pågående strid för att inte sjunka djupare ner i saknadens svarta hål.<br/>Nu sitter de tysta i en soffa och väntar på att nya förhandlingar om mordet på deras son ska inledas. De hoppas att hovrätten ska gå på åklagarens linje och fälla Mikael, Robin och Andreas för mord.<br/>Men de vet inte riktigt vad de ska tro om utgången.<br/><br/>Två dagar efter det att Krister Stekzén lyckades hitta Enrico kunde Robin och Andreas gripas. Det dröjde ytterligare några dagar innan även Mikael kunde kunde gripas. Han befann sig nämligen i Tyskland, där han hälsade på sin bror.<br/>Men när Mikael fick klart för sig att polisen var beredd att efterlysa honom internationellt beslöt han sig för att åka hem. Några dagar senare greps han på Skavsta flygplats.<br/>I de första polisförhören nekade alla tre till att de över huvud taget hade befunnit sig på Norra Malmgatan när Tommy mördades. De hade kommit överens om en berättelse som gick ut på att de hade åkt från Oxelösund till Nyköping redan vid tiotiden på mordkvällen.<br/>I förhören kunde dock poliserna metodiskt mala sönder berättelsen. Robin erkände att han slagit den stående Tommy med en träregel en gång. Mikael erkände att han slagit den liggande Tommy ett par gånger.<br/>Andreas erkände aldrig något slag i polisförhören. Han medgav att han jagat Tommy med en träregel, men hävdade att Tommy avväpnat honom. Därefter gav Tommy honom ett slag i nacken.<br/>Det är också denna berättelse om mordnatten som Mikael, Robin och Andreas håller fast vid i såväl tingsrätten som hovrätten.<br/>Tingsrätten tyckte att Mikaels, Robins och Andreas berättelse om mordnatten inte var överbevisad. Den 23 augusti dömde därför tingsrätten Mikael och Robin för grov misshandel och vållande till annans död till tre års sluten ungdomsvård. Sedan dess har de suttit inlåsta. Andreas frikändes. Tingsrätten ansåg inte att han kunde fällas mot sitt nekande.<br/><br/>Det knastrar i högtalarsystemet på hovrätten. Kent och Yvonne gör en ansats att resa sig ur soffan men konstaterar att det inte är förhandlingen om mordet på deras son som ropas ut.<br/>Runt omkring dem är det nu fullt av människor. Där står Robins mamma och pappa och pratar med Mikaels storasyster. En bit därifrån tultar två ettåringar omkring. I ett hörn står några ungdomar med keps. Och där står Andreas med sin mamma. Överallt små grupper av människor.<br/>Plötsligt hörs snabba steg och korridoren fylls av väktare. I släptåg kommer Robin och Mikael. De ler mot sina vänner och sina familjer.<br/>De två småbarnen lyfts upp mot dem. I mötet med de nya liven växer Robins och Mikaels leenden. Runt handledarna har de handbojor. När de vinkar till sina syskonbarn måste de hålla båda händerna framför ansiktet. Det ser nästan ut som att de leker tittut.<br/>Situationen är lika absurd som den är tragisk.<br/><br/> <br/><br/>Under hovrättsförhandlingarna sitter Kent och Yvonne mitt emot Mikael, Robin och Andreas. Tommys föräldrar tittar ofta på de tre unga männen. Blickarna söker ett svar. Varför?<br/>Yvonne och Kent kan aldrig förlåta mordet på sin son. Men sanningen skulle vara ett tecken på ånger, ett tecken på att ungdomarna har förstått vilken fruktansvärd gärning de har utfört.<br/>I tingsrätten tycktes Mikael bryta ihop. Han grät när han berättade hur han hade slagit Tommy. I en paus gick Yvonne fram till honom och sa att han var stark som berättade sanningen, att det var bra gjort av honom.<br/>I hovrätten blir det tydligt att han inte berättade sanningen. <br/>I tingsrätten var han åtalad för att ha slagit Millan också. Han förnekade och frikändes. I hovrätten prövas inte misshandeln av Millan. Och då erkänner Mikael att han slagit henne.<br/>Yvonne springer ut till toaletten. Det känns som att hon måste kräkas.<br/><br/> <br/><br/>Höstlöven faller över Oxelösund som tårar.<br/>Mikael, Robin och Andreas dömdes för mord. För Mikael och Robin, som var 17 år när mordet begicks, blev straffet tre års sluten ungdomsvård. För 18-årige Andreas förvandlades den frikännande domen till fem års fängelse.<br/>Till skillnad mot tingsrätten ansåg hovrätten att de tre kompisarnas berättelse bar en tydlig prägel av att vara konstruerad. Hovrätten valde att i stället sätta större tilltro till ett oberoende vittne.<br/>I Yvonnes lägenhet hänger en frälsarkrans runt Tommys porträtt och i Kents garage ekar det av tystnad. De tycker synd om de dömda grabbarnas familjer. Men om några år får de sina söner tillbaka. Tommy är borta för alltid.<br/><br/>Patrik Rasmussen är tillbaka i Ramdalshamnen. Vinden drar i hans hår när han går på bryggan. Det var här han såg sin barndomskamrat Tommy för sista gången.<br/> Det fanns inte på min karta att något sådant här skulle kunna hända. Och att det händer just Tommy av alla människor. Jag fattar inte. Han var ju aldrig i bråk.<br/>För Patrik är Oxelösund ett avslutat kapitel. I alla fall för stunden. Just nu orkar han inte med att ständigt konfronteras med alla minnen av Tommy. Kanske flyttar han tillbaka någon gång i framtiden.<br/>Frågan är vad han i så fall återkommer till.<br/>Kanske till en stad som efter folkhemstankens död stoltserar med en ny stark självbild. Kanske är Oxelösund känt för sin samhörighet. Det skulle Tommy ha tyckt om.<br/><br/><br/><LI>Fyra av personerna i texten heter egentligen något annat. Det gäller Uffe, Göran, Enrico och Per.<br/><LI>Många personer i berättelsen namnges ofta med enbart förnamn. Vi har låtit detta vara en princip för alla privatpersoner. Offentliga personer, som polis och åklagare, namnges alltid med både för- och efternamn.<br/><br/><br/><B>Muntliga källor:</B><br/>Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet<br/>Sven Å. Christianson, professor i psykologi vid Stockholms universitet, inriktning vittnespsykologi<br/>Kjell Hansen, etnolog vid Lunds universitet, inriktning arbetarklassorter<br/>Jonas Frykman, professor i etnologi vid Lunds universitet<br/>Björn Lidö, chef närpolisen Oxelösund<br/>Patrik Lidström, förebyggare Oxelösunds kommun<br/>Poliser som deltog i förundersökningen<br/>Skriftliga källor:<br/>Statistik från Brottsförebyggande rådet (BRÅ)<br/>Liv och hälsa Ung, rapport från Landstinget Sörmland<br/>Oxelösund i händelsernas centrum, Sven Zetterström f d kommunalråd Oxelösund<br/>Tingsrättens och hovrättens domar i målet samt polisens förundersökningsprotokoll<br/>Värt att veta: Händelseförloppet under mordkvällen, så det beskrivs i berättelsen, bygger på hovrättens dom, olika vittnesmål i förundersökningen samt intervjuer. De tre ungdomar som fälldes för mordet har en annan version. Deras version bedömdes som konstruerad av hovrätten<br/><br/><a href="http://www.sn.se/parser.php?sect1=133&id=91465&directives=dateheader=no,comments=no,comment=no">< Första sidan</a>
