När tågen förväntas gå snabbare för att vidga arbetsmarknader och ersätta bilpendling, brottas det miljömedvetna Sverige med en decenniegammal nota för underfinansierat underhåll.
Dagens opposition anser att regeringen satsar för lite på järnvägsunderhåll. Men de rödgröna var å andra sidan dem som syndade mest på just den punkten i slutet av förra seklet och början av detta. Då var det bättre PR att klippa band än att lappa på det gamla spårnätet.
Men faktum kvarstår. Järnvägsunderhållet kräver mer än vad regeringen hittills har satsat.
I förra veckan höll riksdagens trafikutskott en utfrågning av tågtrafikens aktörer. Jonas Eliasson, professor i trafiksystemanalys vid KTH, påpekade då att det bara är vissa förseningar som är ”värda” att göra något åt.
Förseningar i gods- respektive persontrafik drivs med olika tidsmarginaler och kostar därför olika. När persontrafiken lamslås i högtrafikerade områden kostar det som mest. En dags inställd pendeltrafik är lika allvarligt som ett års inställda tåg mellan Stockholm och Göteborg, förklarade Jonas Eliasson.
I särskilt fokus hamnar därmed spåren i och runt huvudstaden, just där det under många år lades som minst pengar på järnvägen. Underhåll och kapacitetsstärkande åtgärder på banan till Vagnhärad, Nyköping och vidare mot Östergötland, borde alltså ligga nära det som anses rimligt effektivt. Särskilt för persontrafiken.