Persson vill bestämma kommunalskatten också

När statsminister Göran Persson och centerledaren Maud Olofsson talade inför sina respektive kommun- och landstingspolitiker kunde skillnaden inte ha varit större. Persson förde fram skattehöjning som vision och verkar gå i otakt med hela världen. Olofsson däremot trodde på tillväxt genom mångfald och tog flera steg i rätt riktning genom att tala om ett ökat lokalt självstyre.

Vid centerpartiets kommundagar presenterades en undersökning gjord i samarbete med Temo som visar att kommunalråden anser att utrymmet för kommunerna att själva lösa sina uppgifter blir allt mindre. Detta anser de leder till problem. Samtidigt som det kommunala självstyret naggas hårt i kanten tvingar staten kommunerna att producera allt fler och bättre tjänster. Andelen riktade bidrag från staten, som bara får användas för särskilda ändamål, har ökat med 70 procent sedan 2001. Problemet är att staten sällan ger full kostnadstäckning, vilket många kommuner har fått erfara efter exempelvis införandet av maxtaxa i barnomsorgen.

Enligt Temo är även de socialdemokratiska kommunalråden missnöjda med sakernas tillstånd. Hela 79 procent tycker att det kommunala självstyret behöver bli större och att demokratin behöver stärkas. Maud Olofsson föreslog en modell där mer pengar får stanna kvar i kommunerna, där de styrande reglerna blir mindre och där medborgarna och personalen får vara med och bidra, får ta ansvar och ges befogenheter.

Trots att Göran Persson, än så länge, inte kan bestämma om kommunalskatten är det just dessa skatter som han vill höja för att öka kvaliteten i skolan, vården och omsorgen. I stället väljer han att sänka både förmögenhetsskatten och gåvoskatten Det är inte säkert att de socialdemokratiska kommunpolitikerna är lika entusiastiska, som vet att skattehöjningar på sikt också leder till ökade kostnader för kommunerna. Mungiporna åkte nog ännu längre ner när Persson kringskar handlingsutrymmet ytterligare genom att varna för privatiseringar och vinstintressen i vård och skola. Man undrar om Göran Persson och Maud Olofsson lever i samma århundrade. Vad statsministern borde fundera på är varför Sveriges sämsta arbetsplats är den kommunala vårdsektorn och vad det beror på att friskolorna presterar bättre resultat än de kommunala.

Mångfald är den enda framkomliga vägen till förnyelse, tillväxt och utveckling. Tron på utveckling genom centralisering hör 60-talet till.