I dagens tidning publiceras ett par artiklar om hur de vilda ryggradsdjuren minskat i världen – och att skadan till stor del redan är skedd i Sörmland.
Det finns flera saker i det här som har fått mig att haja till. Dels att minskningen av antalet djur i de olika populationer man undersökt har gått så fort. 1970 är ett år många av läsarna varit med om - men sedan dess har de undersökta arterna minskat med i genomsnitt 60 procent i antal.
Men det kanske tydligaste måttet på hur stor påverkan däggdjuret människan har på sina andra däggdjursläktingar är när man uppskattar vikten eller biomassa som det kallas på biologspråk - på vilda djur, tama djur och människan.
Vår egen art består enligt WWF:s uppskattning av 36 procent. De tama däggdjuren – de som till stor del föds upp för människans egen skull – mestadels kor och grisar – är 60 procent av biomassan. De vilda djuren som är kvar är fyra procent.
Tittar man på fåglar ser man samma tendens, även om det inte finns fullt så få vilda kvar. Cirka 30 procent av fåglarna får flyga vart de vill – resten är uppfödda av människor.