Hindren som ligger utspridda över hela paintball-banan har Peter Sandberg byggt själv efter eget huvud. I stället för att köpa uppblåsbara sådana, som brukar vara standard, består hans hinder av gamla pallar, plankbitar, tunnor och bildäck.
– Jag försöker bygga om dem någon gång om året, säger Peter medan han visar upp Fjärilen, Diamanten och Snigeln, hinder som mer eller mindre påminner om just det som de är döpta efter.
– Jag får kanske skrota en fem, sex eller sju stycken om året och bygger då helt nya hinder, fortsätter han.
År 2002 köpte Peter delar av Vida gård och driver sedan dess Vida Äventyr, aktivitetscentret med paintball som bas, men där det även erbjuds airsoft- och femkampsaktiviteter. Hans och familjens hus ligger bara femtio meter från den inhägnade paintball-banan.
– Jag lever inte på det här alls faktiskt, säger Peter, som till vardags jobbar som kundansvarig värmesäljare på Vattenfall.
– Jag tror de flesta känner mig därifrån. Det har faktiskt hänt att jag gjort kundbesök och så har de någon vecka senare kommit hit och sett att jag är samma kille. Då har de blivit lite förvånade.
Peter beskriver Vida Äventyr som ett fritidsintresse som blev en hobbyverksamhet och till slut ett företag. 65 timmar i veckan jobbar han på både Vattenfall och Vida Äventyr, det sistnämnda som han sköter på kvällstid. Under vintertid, då han kanske bara har någon bokning i månaden, brukar Peter säga att han har ledigt när han bara jobbar 40 timmar i veckan på Vattenfall.
– Den kallaste bokningen jag haft var det 17 minusgrader ute, berättar han och syftar på vargavintern 2010.
Så varför fortsätter Peter Sandberg driva Vida Äventyr efter alla dessa år, trots att det kräver mycket tid och han inte alls lever på denna aktivitetsverksamhet? Framför allt handlar det om att få möta alla de olika sorters människor som kommer hit för att bland annat skjuta på varandra med färgampuller. Och det är inte bara svensexor, möhippor och företag som söker sig hit.
– Jag har haft en grupp med präster här och det visar verkligen på bredden, säger Peter.
– Jag sa till dem: När ni får en färgträff på vänster sida mask, då är det viktigt att ni vänder högra sidan till så ni kan få en där också, fortsätter han och skrattar högt åt minnet.
Även många familjer kommer hit för att ha kul tillsammans. Peter minns bäst den sextioåriga mormodern som till en början verkade osäker, men som sedan kom i gång rejält – kanske tack vare att hennes man spelade i det andra laget.
– Jäklar vad hon jagade den där stackars karln. Jag tänkte att här var det många soppåsar som inte hade blivit utburna som han fick igen för, berättar Peter och skrattar igen.
– Han hade också slut på bollar, så han började springa och hon sprang efter. Jag tror de tog ett par varv innan det var klart.
Det blev lite som parterapi för dem?
– Så var det definitivt. De var lika trötta bägge två när de kom av, men de hade i alla fall haft roligt, svarar Peter.
Vad är det som lockar folk med paintball?
– Spänningen. Det är något som är väldigt olikt det man gör till vardags, det är bitvis som ett dataspel i verkligheten.
Även om många kanske tror att det viktigaste är hur bra man skjuter, så menar Peter att det i huvudsak handlar om samarbete och kommunikation. Han tar som exempel ett lag på fem där alla är bra för sig men ingen samarbetar mot fem mediokra personer som gör tvärtom:
– I minst åttio procent av fallen kommer de mediokra att vinna, säger Peter.
Han är även väl medveten om de som kan känna sig tveksamma till paintball och dess koppling till krig.
– Men jag har ju till och med haft präster här som förstod att det inte är något konstigt, säger han.
– Och det är inte den som är starkast i överkroppen som vinner, utan den som agerar smartast.