Trosayran är nu inne på andra året. Det blev en pangstart förra året med bra väder, mycket folk och Erik Saade. I år är vädret sämre och ingen klockren bokning för barnfamiljerna. Visserligen så är Uno Svenningsson i vår del av landet för fjärde gången på ett år, men hans målgrupp sitter knappast på föräldrarnas axlar.
Det gör väl egentligen inte Petters vanliga publik heller, men i Trosa kan allt hända. Publiken som trotsat det osäkra vädret är väldigt blandad. Barnvagnar och after work-glada medelålders delar gräs framför scenen med hardcorefans med rätta hip hopattribut.
Fast det ser en aning glest ut till en början så får Petter snabbt hela området att gunga. Han kan sin sak. När han ber om händer i luften är det för att han förtjänar dem, inte för att krysta fram nån stämning som inte infunnit sig.
Jag ska erkänna det direkt, jag har inte sett speciellt många rapkonserter. Inte varit intresserad. Då är det skönt att få en stor käftsmäll rakt i ansiktet. Med riktigt bra rap.
Det är bara att kapitulera inför Petter. Han gör en kanonkonsert i Trosa. Basen pumpar, beatsen smäller och samplingarna är smakfulla. Ljudet är kristallklart. Och över allt det regerar Petter. Trodde väl aldrig att jag skulle skriva det, men det svänger satan.
Petter är textmässigt trogen sitt Stockholm, och Södermalm. Han klarar sig galant från de vanliga rapfällorna med drogromantik och brudar som horor. Det blir nästan tvärtom, nån sorts vardagsrealism.
Det finns inte många döda punkter i den 50 minuter långa showen. Ofattbara 20 låtar hinner han avverka. Och alla hitsen är med. Kanske skulle han vinna på att någon gång stanna upp och ta ut svängarna i något mellansnack, för ord det har han.
Men det är bara småsaker, för Petters konsert var verkligen knäckande. Det går bra nu!
Hittat sin grej har också Idol-Robin. En söt kille som 2008 kom bland de främsta i, som namnet antyder, Idol. Han har gått den finaste väg en idol kan gå. Det naturliga steget när man drillas att sjunga mer brett än nischat. Han är numera sångare i ett coverband. Han har en fin röst som i alla fall några tjejer längst fram fortfarande minns lite vagt. På fredagen bjöd Trosayran på två artister som verkligen hittat sin grej.
Petter fick igång publiken
Petter var kanske en av de artister som behövde tv-programmet ”Så mycket bättre” minst för sin fortsatta karriär. Och den som gjorde mest av det material som han fick tolka fritt. Jag antar att Timbuktu som väl får anses som årets exotiska inslag tänker efter både en och två gånger innan han ger sig på låtar av Ledin och Dahlgren. Det finns ju en del att leva upp till.
Så jobbar vi med nyheter