Pinsamheter att fnissa åt
Här spelar han riskanalytikern Rueben. En ängslig typ som inte ens vågar äta jordnötter ur en skål på en bardisk, eftersom han snabbt räknar ut hur många som kan ha varit och fingrat i skålen och hur många av dem som statistiskt sett inte har tvättat händerna efter sitt senaste toalettbesök.
Nej, Rueben tar alltid det säkra före det osäkra. Men inte hjälper det.
Redan på smekmånaden blir han bedragen av sin fru, Lisa (Debra Messing), som alltså blåser honom på den trygga framtid som han hade hoppats på.
Strax efteråt träffar han dock en gammal skolkamrat, Polly (Jennifer Aniston). Varför han faller för henne är en gåta. Kanske är det så enkelt att motsatser dras till varandra. För Polly är en oberäknelig och äventyrlig tjej, som är livrädd för att binda sig vid någon eller något.
Och precis som vanligt försöker Ben Stillers rollfigur imponera. Han äter kryddstark och exotisk mat och avslutar kvällen med en lång och oerhört pinsam toalettscen. Han hänger med på salsaklubb, trots att han helt saknar taktkänsla och intresse för dirty dancing.
Några större överraskningar innehåller filmen alltså inte. Snarare exakt det vi kan förvänta oss. Kiss och bajs-humor, en halvblind mink som misshandlas i scen efter scen och några roliga bifigurer. Den galnaste är Sandy (Philip Seymour Hoffman), Ruebens fullkomligt självupptagne och skådespelande barndomskompis, som antingen hjälper eller stjälper Rueben i kritiska situationer.
Både Stiller och Aniston helt rätt i sina roller. Men någon tändning eller gnista mellan dem upplever jag aldrig. Och inte tror jag på Ruebens riskanalys vad gäller deras framtid ihop.
Med det gör inte så mycket. ...och så kom Polly är rolig och pinsam så länge den varar.
Så jobbar vi med nyheter