Pinter från den ljusa sidan

Nu är det Alexander Mork-Eidems tur att sätta tänderna i klassikern Pinter och det gör han alldeles lysande. Svek heter pjäsen som hade premiär på Klarascenen och det är en pjäs, skriven 1978, som länge ansågs vara en av Pinters svagare.
Med tiden har det visat sig bli tvärtom. Frågan är vad det säger?
Svek handlar på ett plan om otrohet, om ett triangeldrama mellan Emma, Robert och Jerry. Emma och Robert är ett par och kronologin är omvänd så att det hela börjar med slutet på historien och letar sig bakåt i tiden i korta scener. Föreställningen spelas utan paus och det är en stor poäng. Det är förtätat och ofta rätt kul. Mycket av Pinters dramatik utspelar sig ju i språket och Svek är inget undantag med pauseringar och repliker som upprepas. Här är närhet granne med distans och i all sin tragikomiska vardaglighet får talspråket en metafysisk dimension.
Det fina scenrummet bidrar till den här lätta drömkänslan med en massa glittriga remsor. Lägg till musik, en bardisk och en skraltig kypare, helt underbart spelad av Åke Lundqvist. Skådespeleriet är över huvud taget väldigt bra. Det gäller Emma inte minst, som Louise
Peterhoff lyckas göra närvarande och mångbottnad. Shanti Roney spelar Jerry och Andreas Kundler Robert. Så vad handlar det om? Medelklassens ångest? Ytligt larv? Jag tycker inte det. Det här är Pinter från den ljusa sidan men mörkret bultar alltid under ytan.