Det är morgon i Katrineholm. Förutom en man med blå resväska är gatorna i princip öde. En långtradare stannar för att lasta av byggmaterial. Den enkelriktade gatan blockeras och två bilar tvingas vända för att de inte kommer fram. Ena föraren väljer att göra en illegal u-sväng. Den andra backar jättefort från platsen. Sen är det över.
Jag pratar om KK-tv:s 46 sekunder långa klipp "Plötsligt uppstår kaos" som lades ut under onsdagsförmiddagen.
På väldigt kort tid har Katrineholmkurirens tragikomiska inslag spridits i sociala medier och är det mest klickade tv-klippet i KK:s webb-tv-historia med fantastiska 18 000 visningar på knappt två dagar. Allt för att någons morgonrutiner fallerat i den härliga kombinationen med dålig nyhetsvärdering.
Vi behöver rutiner för att livet ska funka. De är helt enkelt livsnödvändiga för oss. Utan rutiner skulle vi bli sinnessjuka av alla beslut som skulle vara tvungna att tas för minsta sak. Typ, ska jag gå upp ur sängen på morgonen när klockan ringer. Ska jag i så fall stänga av alarmet före eller gör jag det när jag klivit ur sängen. Och ska jag i så fall ta av mig täcket före jag stänger av alarmet. Och vilket jävla ben ska själva uppstigningsklivet tas med?
Är inte direkt slav under några rutiner men en helt nödvändig rutin för mig är torsdagens morgonpromenad till jobbet längs den rätt fula och trista "Ica-rakan" i Oppeby. Det är då jag brukar fundera ut vad veckans fredagskrönika ska handla om. Den här torsdagsmorgonen kom inga uppslag alls. Brist på positiv input är antagligen den stora boven. Veckans nyheter har ju inte direkt varit uppiggande med skärpt läge i Ukraina, svenska nazister på frammarsch, Syrienkonflikten som utnämnts till 2000-talets värsta och de fruktansvärda våldtäkter som dagligen sker på små barn i Kongo.
De här tunga nyheterna hade uppenbarligen inte den upprörda läsaren i åtanke när han på onsdagsmorgonen tipsade Katrineholmsredaktionen om det långtradarkaos som fullständigt rubbat hans morgonrutiner. Själv kan jag inte sluta titta på inslaget. De små nyheterna säger ibland mer om vår samtid än de stora.