Motståndet mot sänkt restaurangmoms är inte rödgrönt utan mer rött. Miljöpartiet öppnar för en bredare sänkning än vad regeringen har gjort. Det visar att det inte är raviner som skiljer blocken åt i svensk politik och det rödgröna är inte alls så sammansvetsat som Alliansen.
I veckan kommer oppositionen med sina budgetmotioner. Även om vi räknar bort Sverigedemokraterna kommer förslagen att spreta på ett sätt som gör det svårt eller närmast omöjligt att se ett enhetligt regeringsalternativ till Alliansen. En indikator är restaurangmomsen. Miljöpartiet svänger nu tillbaka, från skepsis till förespråkande. MP vill utöver detta också ha sänkt moms på vissa reparationstjänster. Av det lilla vi hört lär det budskapet frontalkrocka med den nya S-ledningens vägval.
Att ha varierande momssatser för olika branscher eller delar av branscher är egentligen inget att längta efter. Tvärtom, enhetlighet är bäst. Samtidigt lever vi i ett samhälle där det är relativt sett kostsamt att anställa och driva företag. Det krävs rejäla marginaler i verksamheten för att motivera varje enskild nyanställning.
En bred momssänkning kostar stora pengar och det har inte ens Alliansen haft muskler nog att få ihop. I stället har tjänstesektorn och restaurangerna fått agera pilotfall. Syftet är att öka utrymmet för nyanställningar.
I veckan drog hotell- och restaurangbranschens organisation Visitas slutsatsen sett till de första månadernas utveckling, att sänkningen av restaurangmomsen har varit lyckad och gett en stark jobbutveckling som skiljer sig från andra branscher. Alla röster var förstås inte lika entusiastiska, det S-märkta facket muttrade mest.
Att berömma en Alliansreform sitter långt inne, se på jobbavdraget. Likväl bör långtgående slutsatser av momssänkningen få vänta något. Det som Visitas pekar på är uppmuntrande, en positiv utveckling inom tjänstesektorn är värdefull i en ekonomi som är så exportberoende som den svenska, men låt oss se effekterna an över en något längre tid innan vi ropar succé.
Miljöpartiet har redan bytt fot. I retoriken låter partiet påfallande ofta mer planhushållstänkande än Socialdemokraterna, men budgetmotionen kommer att visa mer handfast var MP står i förhållande till regeringen. Det är så många partier som trängs i mitten – från S till C och FP – att nya skiljelinjer i svensk inrikespolitik är fullt möjliga.