Prästson som gör eldvatten
Få kan skriva svensk whiskypionjär på sitt visitkort. Jonas Berg kan. Prästsonen från Runtuna är en av grundarna av Mackmyra, Sveriges första whiskydestilleri i modern tid som just nu också ger ut nya aktier. Folk tyckte väl man var lite galen skrattar han.
Jonas var nämligen en gång med och byggde om en kvarn i utkanten av byn.
Vi byggde taket direkt på marken och lyfte sedan dit det. Hela Runtuna kom väl och tittade för att se om det skulle passa, skrattar Jonas.
Fast även det projektet fungerade. På någon centimeter när passade taket perfekt.
Det tycks som det här med entreprenörskap är Jonas grej.
Ja, jag gillar att dra igång nya saker.
Under sin tid i Nyköping var han med och drog igång Nyköpings dartklubb med egen lokal och allt.
I dag jobbar han på byggföretaget Peab. Det blir en handfull lägenhets- och husprojekt han basar över när han räknar upp de aktuella jobben.
Fast det är som pionjär inom whiskybranschen i landet han blivit känd. Jonas är en av åtta grundare av Mackmyra, Sveriges första privata whiskydestilleri, som ligger utanför Valbo i Gästrikland.
Storyn om hur det hela började är en klassisk studenthistoria.
Året var 1998. Ett gäng KTH-elever, bland annat Jonas, var på skidsemester i Sälen. En av kvällarna började gruppen att diskutera det här med whisky.
Det står ju på skottarnas flaskor att man har så fin luft och använder sitt rena vatten. Vadå, det har väl vi också.
Sen står det också att man använder så fint korn vid processen. Det vet väl alla att bästa kornet finns i Sverige.
Sent på kvällen kom vi helt enkelt fram till att man skulle göra det själv, minns Jonas.
Men strålande idéer man kommer på under kvällstid på en skidsemester i fjällmiljö brukar oftast vara glömda morgonen efter. Eller i alla fall sorteras ned som roliga anekdoter att ta fram och skratta åt vid framtida resor.
KTH-gänget var inte vilket gäng som helst.
Redan på måndagen efter skidveckan bokade vi resa till Skottland.
Andra saker som var synnerligen passande i sammanhanget var att EU-inträdet gjorde hela projektet möjligt, att whiskydrickandet blivit populärare i landet och att gänget redan hade ett lyckat projekt tillsammans bakom sig. De hade arrangerat en studentkarneval i Stockholm.
Och eftersom vi förenades av jobb inom kårlivet kom vi från olika yrkesområden, säger Jonas.
Där var en kemist, en elektroingenjör, en affärsekonom, en byggingenjör, en expert på vatten, ja, egentligen alla yrkeskategorier som behövdes fanns inom kamratgänget.
Det enda vi sagt att vi saknat var en maskiningenjör.
När gruppen ett år senare gjorde sin andra Skottlandsresa hade de bestämt sig, de skulle genomföra projektet.
Vi sa att det värsta som kan hända är att vi sitter med var sitt fat whisky och något att berätta om på ålderdomshemmet när vi blir gamla.
Under andra besöket kom gruppen bland annat till Skottlands sydligaste destilleri Bladnoch, vars produktion då legat nere ett antal år. Jonas, vars huvuduppgift var att bygga destilleritankarna, förvånade sina värdar genom att helt enkelt krypa in i en av de tomma tankarna.
Det hade jag stor nytta av, måste jag säga.
Mellan 2000 och 2004 jobbade han på Mackmyra.
Vi lade upp olika faser. Trodde att varje fas skulle ta två år.
Det skulle visa sig gå mycket mycket fortare. Tillsammans kunde de driva på varandra. 2002 kom tankarna på plats.
Jag kan varenda skruv.
Men vid 2004 kom han till ett vägskäl. Antingen ta familjen med sig och flytta till Mackmyra. Eller sluta ha det som sitt jobb. Jonas valde det sistnämnda.
Lite vemodigt var det, visst. Men jag har ju utbildat mig för det jobb jag har nu.
I fjol kom de första Mackmyraprodukterna i handeln. Tre släpp om 9000 flaskor vid varje. De såldes slut på någon timme varje gång.
Det har gått över förväntan. Uppståndelsen har nästan varit större än det vi gjort.
Men hur törs man ge sig på ett sådant projekt i en tid (199899) när penningstinna IT-eran härjade som värst och allt skulle ge vinst omedelbart. Då satsade de precis tvärt om, de satsade långsiktigt.
Jag har nog svårt att se begränsningar, säger Jonas.
Och axla pappas mantel, förra Runtunaprästen Bengt Berg, behövde han inte.
Min äldsta bror Tomas är präst i Skene söder om Borås.
Han tackar sin två äldre bröder för mycket.
De banade väl lite väg för mig. Att vara prästson är lite speciellt. Det finns ju bara en präst i bygden.
Så jobbar vi med nyheter