Politikens marginaler är små ibland (SN 28/10). Med Sverigedemokraterna som vågmästare hade de politiska konstellationerna tvingats till andra vägval. Men detta kan vi bara sia om.
Däremot vet vi att Miljöpartiet tog chansen att förhandla till höger och vänster innan de valde samarbetspartner. På kommunstyrelsen i veckan kom – ett icke-offentligt – förhandsbesked från den tillträdande majoriteten om vilka poster och vilka uppdrag som kommer att vara arvoderade. Med grund i detta kan vi få en bild av det politiska priset för en säkrad majoritet.
I samtliga nämnder får Miljöpartiet en arvoderad vice ordförande-post. Det är ett antal poster som inte tidigare har funnits. Majoritetens andrerepresentant ska samma arvode som oppositionens enda.
I en nämnd är den arvoderade ordförandens roll uppenbar. Detsamma gäller den arvoderade granskaren från oppositionen. Vad den vice nämndledaren gör är en fråga för samvetet.
Dessutom utökar den nya majoriteten antalet möten med nämnder, kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Varje extra möte medför en tillkommande kostnad.
I runda slängar bör detta resultera i en merkostnad för de nya posterna på 500 000 kronor och en kostnadsökning totalt på uppåt miljonen, med alla nya möten.
Å andra sidan skär man ned något på andra. De traditionella gruppledararvodena, de mindre partiernas ”insynsgaranti”, tas bort. Det drabbar nu Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.
Lokalpolitikens arvoden är inte alls någon väg till rikedom. Men det är politikens ansvar att säkra kostnadseffektivitet, rimlighet och proportioner. Starka majoriteter vilar på gemensam politik. Majoriteter som byggs på svagare grund faller lätt samman.
Ett närtida exempel på detta kan väl sägas vara den forna regnbågsalliansen i landstinget, version 2, som mer sprang ur en arvodes- och tjänstebilsdebatt än långsiktig sakpolitisk samsyn.
Ur en strikt förhandlingssynvinkel kan sägas att MP nästintill maximerar sitt utfall i form av arvoderade positioner – på en grund bestående av fyra mandat. Det ger partiet ”råd” att delta mer i majoritetsarbetet, en kontrollfunktion gentemot Socialdemokraternas styrning.
Men för ett parti som MP som lovade att inte öka politikerkostnaderna skorrar det samtidigt falskt.