Priset går till Gore och ingen är förvånad

De flesta Nobelpris brukar vara större eller mindre överraskningar. Men att den norska Nobelkommittén tog tillfället i akt och prisade den förre amerikanske vicepresidenten Al Gore och FN:s klimatpanel för dess insatser för att uppmärksamma klimatförändringarna är föga förvånande.
Hade han varit idrottsstjärna hade hejarklacken redan inför tilllännagivandet skanderat: Albert Gore går på vatten, sha-la-la-la-la.
Det kan knappt ha gett pengarna åter i vadslagningsbutiken.
Klimatförändringarna är årets genomgående hetaste ämne i världspolitiken. Al Gores idoga turnerande med den obekväma sanningen om växthuseffekten i såväl bok- som filmform, har väckt välförtjänt uppmärksamhet, inte minst i USA. Och när FN:s klimatpanels rapporter understryker allvaret i varningarna för det som verkar vara på väg att hända, blir inte bara själva klimathotet utan också de politiska följdfrågorna globala och dagsaktuella.
Men hur går egentligen Al Gore och klimatförändringarna ihop med fredspriset? Det kräver en viss verbal vandring. Många, många konflikter handlar och har handlat om kampen om resurser. Genom historien har människan sällan tvekat över att ta till våld för att säkra den egna tillgången på sötvatten, odlings- och betesmarker, metaller och naturresurser. Olja för att ta ett modernt exempel.
Stämmer förutsägelserna om klimatförändringens effekter kommer de stigande världshaven och de vidgande öknarna att skapa stora problem i några av världens mest tätbefolkade områden. I spåren av återkommande eller omfattande naturkatastrofer kan även spänningarna mellan stater öka.
Fredspriset uppmärksammar även social och ekonomisk utveckling som viktiga delar i det globala fredsarbetet. Sådana insatser utgör inte ett specifikt fredsmäkleri, men det är precis som miljöengagemanget utan tvivel konfliktbekämpande.
Runt om i världen kommer pristagarna att hyllas och hedras. Mitt i denna eufori måste man ändå stanna upp och fundera över risken att man kramar ihjäl själva sakfrågan. Al Gore får stående applåder för sina föreläsningar och prisas av makthavare. FN:s klimatpanel möts av bifallande nickar. Men hur omsätts det sedan i handling?
Centerns talesman i miljöfrågor, Claes Västerteg, när en förhoppning om att priset ska vara en bricka i spelet om att få med USA på ett nytt Kyotoprotokoll, det som Al Gore aldrig lyckades med som vice president till Bill Clinton. För när det kommer till kritan är det bara gemensamma globala åtaganden som kan göra verklig skillnad i de stora och svåra frågor som fredspristagarna uppmärksammar världens makthavare på.