Projektledare för demokrati
Hon bär med sig vinterns kalla vind in i det varma centralkaféet i Nyköping. Lätt jäktad, kommer med bussen från Oxelösund, där hon bor, ska snart ta tåget till Norrköping för att träffa några kursledare, för jobbet.Biljetten är oköpt.
Veronika kommer från Ryssland, är född i Volgaregionen, men har studerat till journalist vid universitetet i Moskva.
Hon sökte asyl i Sverige och har bott här sedan 1990.
Jag blev rekommenderad Sverige på ett positivt sätt av vänner. Jag tycker att förväntningarna har uppfyllts. Det är svårt att vara invandrare i vilket land som helst.
Hon började lära sig språket, genom böcker och tidningar och även kurser.
Det var inte så svårt att lära sig svenska då. Det är också svårt att jobba med journalistik när man inte har svenska som modersmål.
1994 startade hon sitt företag med inriktning på översättning, tolkning och konsultarbete.
Jag började arbeta med Sidafinansierade projekt som riktade sig till journalister i före detta Sovjetunionen.
Projekten handlade om att utveckla demokratin och stärka yttrandefriheten.
Vi berättade för ryska journalister om hur offentlighetsprincipen fungerar och hur den tillämpas i Sverige. Många har ändrat sina värderingar.
Veronika inser att det handlar om ett stort arbete och att framgången kommer i vågor. Förändringarna är också olika i olika regioner och länder.
Yttrandefriheten utsätts för stora påtryckningar.
Vid sidan av kursverksamheten har Veronika skrivit artiklar både på uppdrag och med egna uppslag. Hon har också arbetat som reporter där hon valt ut ämnet eller nyheten själv och rapporterat i medier i före detta sovjetstater.
Sedan drygt tre år är hon, vid sidan av jobbet som tolk och översättare, projektledare på deltid med Sidaprojekt som handlar om demokrati och mänskliga rättigheter.
Först tittar vi på vilka kurser som behövs och vilka samarbetspartners som finns i varje land och ställer frågan vad Sverige kan bidra med.
Det är bara kursverksamhet här eller i de länder vi samarbetar med. Bara kunskapsöverföring.
Ett annat längre projekt gäller fortbildning i socialt arbete i Leningrads län.
De anställda där arbetar för låga löner men vill så mycket. Man omvärderar mänskliga värden när man ser sådant.
Veronika har jobbat för Barnhem 55 i Moskiva. Hinner inte så mycket numera. Stressen har fått henne att prioritera mer.
Man vill så mycket och har gjort mycket men jag är tvungen att säga ifrån. Jag har inte riktigt tid med journalistiken.
Fritid då, jo den finns och hon läser mycket, skönlitteratur, tar tillvara tiden vid resor. Läser både ryska och svenska böcker.
Jag lyssnar också på musik, från klassiskt till vissa stycken med heavy metal. Och jag gillar att laga mat, inte snabba mål utan då får det ta tid.
Så jobbar vi med nyheter