Pudlar, piruetter och bonuskaruseller

Här är bonuskarusellen som ska gå till kvällen...
Skandalturerna kring AMF Pension snurrar nu så fort och är så fullständigt förödande för LO, att ingen märker näringsminister Maud Olofssons piruett.
Centerledaren, som tidigare inte varit emot bonusavtal, gör tillsammans med finansminister Anders Borg (M), finansmarknadsminister Mats Odell (KD) och Folkpartiets Karin Pilsäter en total pudel i fråga om bonussystem för toppchefer i statliga företag.
Det är genuint populistiskt. Men är det rätt?
Visst är det rimligt att diskutera nivåer och tak för rörliga ersättningar. Det är en anständighetsfråga. Men att sätta stopp för alla prestationslöner för höga chefer inom statlig sektor är som att dra i nödbromsen. Inte reda ut felaktigheter.
För även om bonusar förbjuds i statlig sfär, blir följderna att de fasta lönerna och ersättningarna blir högre oavsett prestation. Då får vi i stället en debatt om fantasilöner. Men antagligen känner sig regeringen mer tillfreds med att argumentera för höga vd-löner än höga bonusar.
Däremot är det bra om regeringen för en diskussion om grundläggande principer för rörliga ersättningar, åtminstone för statens del. I det privata arbetslivet är detta ju främst en ägarfråga.
Samtidigt är det verkligen läge att fundera över vad som egentligen har diskuterats på styrelsemötena i AMF Pension och de AP-fonder där arbetarrörelsens bonuskritiker tydligen har suttit med och klubbat igenom den stora belöningen efter den andra. Vi har inte ensamma kunnat stå emot, är en riktigt svag undanflykt som nu sprids från LO-borgen.
För ingen har reserverat sig. Både LO och Svenskt Näringsliv har i styrelserummet sanktionerat ersättningsnivåerna för AMF Pensions toppgarnityr. Att Svenskt Näringslivs Urban Bäckström, tillika före detta Riksbankschef, skulle ha blivit förd bakom ljuset är osannolikt. Styrelsen läser väl beslutsunderlag? Sin årsredovisning?
Förtroenderaset för LO-ledningen gör att LO-basen sitter allt mer illa till. Men det är inte bara Wanja Lundby Wedin som har talat med kluven tunga, det är många S- och LO-toppar som har gått på styrelsemöten och varit med om besluten. Sov de på mötena eller ljuger de? Ingetdera är smickrande.
Problemet för Wanja Lundby Wedin är att hennes försvarstal bara förvärrade situationen. Vem gav henne rådet att låtsas inte ha förstått vad som beslutades? Att Landsorganisationens ledare inte greppar vad som beslutas i ett styrelserum, är ju betydligt allvarligare än att en LO-bas öppet säger ja till omfattande bonusavtal och pensionsförmåner.