Räddas av suverän bifigur
Enligt uppgift är det dock bara inbillning.
Produktionen av "Ice Age" började långt innan någon hade fått en chans att se vare sig "Dinosaurier", "Shrek" eller "Monsters Inc.". Och det är just de tre, också animerade, äventyren som stora delar av "Ice Age" verkar vara lånad från.
Handlingen utspelas i urtiden ("Dinosaurier") och huvudfigurerna är en lurvig mammut, en korkad sengångare och en sabeltandad tiger. De slår sig ihop och ger sig iväg på en lång och strapatsfylld vandring ("Shrek") för att återbörda ett spädbarn till sina föräldrar ("Monsters Inc.").
Som vanligt i animerade filmer är det djuren som pratar, människan har så här tidigt i sin utveckling ännu inte lärt sig att kommunicera med ord. Men döda vilda djur med hjälp av vapen kan de.
Trots det gör den osannolika djurflocken allt för att rädda det hotade människobarnet. För detta är en uppbygglig och inte realistisk historia, med ett budskap om att de levande varelserna på jorden måste hålla ihop och värna om varandra.
Inte heller i animationerna går det att finna mycket realism. Mjukisdjur blandas med plastleksaker i landskap som påminner om datorspelens. Det är skickligt utfört, men inte särskilt vackert eller lika fantasifullt som i till exempel "Shrek" och "Monsters Inc.".
Och vore det inte för den envisa lilla ekorren som inleder, avslutar och bokstavligt talat löper som en tråd genom "Ice Age" hade den definitivt legat i lä vad gäller underhållningsvärdet också.
Men den storögda lilla krabaten är helt suverän.
Scenerna där han försöker gräva ner ett ekollon i den stenhårda isen, råkar orsaka en spricka som växer och växer och så småningom utlöser en lavin är näst intill genialiska: enkla, självklara och ett maximalt utnyttjande av filmmediets tid och rum.
Så jobbar vi med nyheter