Räfst- och rättarting för svenska grisbönder

Till råga på allt har den svarta veckan varit helt självförvållad. Att bryta mot de kanske viktigaste profilfrågorna för hela branschen ska kosta på.
Händelseutvecklingen illustrerar hur lätt det är att en tilltagande industrialisering av djurhållning också riskerar att ske på bekostnad av hur djuren behandlas. Det behövs en hög produktivitet för att det ska löna sig att exempelvis föda upp grisar. Men produktiviteten kan inte ökas hur som helst. Väldigt billigt kött kommer till ett pris.
Svensk lagstiftning sätter en hög ribba för djurhållningen. Samtidigt ska man aldrig hymla med syftet. Detta är djur som föds upp för att hamna på tallriken som en del av en god måltid. Vi har många grisar, kycklingar och nötkreatur i Sverige eftersom vi är många som äter kött – och vill fortsätta göra det.
Lagstiftarnas och branschens ambitioner är att köttproduktion måste ske inom ramarna för en god djurhantering, även när den ställs inför konkurrens från en omvärld med lägre djurskyddskrav än de svenska. Detta blir ett lackmustest för svenska grisbönder. Argumentet för att konsumenterna ska köpa svenskt fläsk har länge varit att en god gris också har varit en glad gris. Det vill säga att den har hanterats väl hela vägen från kulting till julskinka och bacon. Utifrån detta uppmanas konsumenterna ha förståelse för att kilopriset är högre än för fläsk från andra länder.
Marknadsföringen förpliktigar. De allvarliga brister som nu har uppmärksammats försvinner inte för att Swedish Meats byter ordförande. Ett skadat förtroende hos konsumenterna drabbar hela branschen. Trist nog även de många grisuppfödare som lever upp till marknadsföringens löften om glada grisar. Men det gäller samtidigt att inte lova för mycket. Liv och död är en del av djurhållningen. Även vid god hantering händer det att djur dör.
När jordbruksminister Eskil Erlandsson träffar företrädare för branschen i dag i Jönköping måste diskussionen handla om hur branschen kontinuerligt lever upp till de löften som man ger konsumenterna. En annan fråga blir hur man vässar tillsynen från myndigheternas sida, utan att förvärra byråkratin.