Räntesänkningen synar skrytvalsen

För bara en vecka sedan stod statsminister Göran Persson i riksdagen och berättade om hur strålande bra det går för Sverige. I går fick vi svart på vitt att det går så strålande att Riksbanken ser sig nödgad att sänka räntan med en halv procentenhet för att försöka få fart på ekonomin. Riksbanken hänvisar till den svaga utvecklingen, skriver ned sin tillväxtprognos och varnar dessutom för högre arbetslöshet än beräknat de närmaste åren. Så var det med den skrytvalsen.

Den låga räntan kan komma att stimulera konsumtionen och därigenom skapa nya arbetstillfällen och hjälpa tillväxten på traven. Men Riksbankschefen Lars Heikensten vill inte säga att något kommer med automatik, varken jobb eller ökad tillväxt. Räntesänkningens effekter kan dock komma att dölja en del av den misslyckande politik som socialdemokraterna har presterat. Det är en förklaring till varför såväl statsråd som regeringen närstående lobbygrupper ropat högt och vilt efter en räntesänkning en längre tid.

Men Riksbanken är fristående och gör sin egen avvägning. Den går något längre än vad de flesta analytiker räknade med. Sänkningen av reporäntan med en halv procentenhet är ett kraftfullt agerande, som signalerar bekymmer i ekonomin och inte minst en bristande efterfrågan. Förhoppningen är att hushållen ska våga konsumera mer när det blir lite billigare att ha lån och att ta lån.
Den sänkta räntan har ett pris. Den svenska kronan blir svagare på gott och ont. Utländska varor blir dyrare, men svenskproducerat något billigare i utlandet. Fastighetspriserna pressas fortsatt uppåt, eftersom det blir billigare att låna. Risken för en bubbla på en redan glödhet bostadsmarknad ökar. Mäklarsamfundet varnar också för att folk överbelånar sig.

Behovet av konkreta politiska åtgärder kvarstår, nödvändiga för att stärka arbetsmarknaden och öka framtidstron. Det handlar om att bejaka konkurrens och etableringsfrihet, om att föra en aktiv regionalpolitik med satsningar på infrastruktur och kompetensförsörjning, med mera.
Sverige behöver en politisk ledning som stimulerar till företagande och underlättar för företagare att anställa och expandera. Det förmår inte vänsterregeringen. Och inte ens Riksbanken kan skydda Sverige från en politik som blundar för grundprincipen att det måste löna sig att arbeta.