Räntevapnet snart tömt på ammunition

Om krisen vore en väderleksrapport skulle den bara behöva en prognos för en tid framöver: fortsatt ruskigt hårt väder och kylslaget. Det blåser ilskna, bitande vindar och för svensk del gäller det att försöka stå så stadigt som möjligt, medan den finansiella snålblåsten fortsätter att härja på de internationella marknaderna.
Den som har ett jobb att gå till och dessutom rörlig ränta på bostadslånet, är den som har minskat sina utgifter mest på ränteutvecklingen. Riksbanken säger att den räknar med låg ränta fram till 2011.
Situationen i omvärlden är densamma som tidigare under krisen. Efterfrågan är globalt sett oerhört svag. Så länge ingen vill köpa, drabbas svensk exportindustri hårt och det skapar de tunga bekymren på arbetsmarknaden. Dessutom går mycket kraft åt internationellt att försöka återskapa förtroende och tillit på de finansiella marknaderna.
I detta läge är varken Riksbank eller regering några mäktiga aktörer. Det de har i sin verktygslåda biter inte globalt. I väntan på en vändning på världsmarknaden gör Riksbanken och regeringen i stället vad man kan för att minska påfrestningarna för den svenska ekonomin och svenskarnas. Lågräntepolitiken gör sitt, de riktade politiska satsningarna sitt. Men de vänder ingen global konjunktur.
När vänder det? Mycket är ett famlande i mörker. Riksbanken sparar ett litet utrymme för en sista ränteknuff nedåt, innan räntevapnet är helt tömt på ammunition. Många räknar med att Riksbanken kommer att behöva avlossa en salva till för att möta deflationshotet. I ytterligare ett steg kan Riksbanken välja att öka tempot på sedelpressarna för att köpa stats- eller bostadsobligationer i ett försök att få ned de långsiktiga räntorna med målet att få till en konsumtionsökning i bostadssektorn.
Utvecklingen är inte riskfri. När så mycken kraft läggs på att bekämpa deflationsriskerna ökar risken att vändningen, när den väl kommer, också kommer med sällan skådad sprängkraft. Efter en kris som vi inte sett maken till sedan 1930-talets depressionsår skulle vi kunna med en snabb vändning drabbas av en inflationspress i monsterversion. Ett läge där alla vill köpa just då till vilket pris som helst. Inte heller det är ett drömscenario.
Politiskt sett är det värt att notera att det faktum att regeringen och finansminister Anders Borg inte brände allt krut redan i vintras, kan spela roll i slutänden.
Räkningen för de dåliga tiderna blir hög nog för skattebetalarna, men hushållandet med statens resurser gör att regeringen bör ha utrymme att hjälpa konjunkturen på vägen när det börjar ljusna något i omvärlden.