Rapporten tar död på en myt om centerpolitik

Centern, och inte minst en av dess mest framträdande jordbrukspolitiker, Karl-Erik Olsson, har ofta kritiserats för att bedriva intressepolitik, att ensidigt gå böndernas ärenden. Det är därför bra att Olsson, bland annat tillsammans med sin partikollega inom den liberala gruppen i EU-parlamentet (ELDR) Marit Paulsen, nu kommer med en rapport som för alltid bör ta död på den myten.
Centerns jordbrukspolitik handlar om att landsbygden med alla dess näringar och verksamheter ska kunna leva. Att alla de kvaliteter som ett livaktigt jordbruk för med sig skall kunna bevaras och utvecklas.
I rapporten, som formellt kommer från en arbetsgrupp inom ELDR vars arbete letts av Olsson, talar man om att jordbruket ska ge mat, bränsle, fibrer och upplevelser. En fullständig avreglering och ett borttagande av alla stödformer skulle medföra att producenterna endast fick betalt för en del av de nyttigheter de levererar och dessutom premierades för produktionssätt och metoder som inte till alla delar är önskvärda.
För att möjliggöra en rättvis betalning för de kollektiva nyttigheter som jordbruket producerar bibehållandet av den biologiska mångfalden, kulturmiljöer, kulturarv och inte minst det öppna landskapet måste det göras i andra former än via avräkningspriserna.
Arbetsgruppen talar om att betala för varje bevarad enhet, till exempel areal eller djur.
Det är också nödvändigt för samhället att skapa förutsättningar för kompletterande verksamheter.
Det är naturligtvis också angeläget med en väl utbyggd infrastruktur i form av vägar, samhällelig- och kommersiell service liksom möjlighet att utnyttja den teknik som det moderna IT-samhället erbjuder.
Den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU, CAP, har hittills präglats av ett oerhört materialistiskt perspektiv. Livsmedlen och de levande djuren har setts som varor vilka som helst.
Detta synsätt har varit en starkt bidragande orsak till de problem som uppstått.
Enda vägen att undvika dem och till ökat förtroende hos konsumenterna går via ett systemskifte.
Rapporten talar om gemensamma minimikrav för matkvalitet och säkerhet och att livsmedelskedjan ska bestå av säker odling, uppfödning och produktion med hänsyn till livsmedelssäkerhet, miljö och djurskydd.
Säkerhet och kvalitet har alldeles för länge åsidosatts på konsumenternas, de seriösa böndernas och producenternas bekostnad.