På Barnahuset i Nyköping förvånas man över Gnesta kommuns få anmälningar av brott mot barn (SN 15/1). Socialchefen hänvisar till att socialtjänsten i kommunen inte slentrianmässigt vill skicka ärenden vidare. Visst ska myndigheter anpassa sig efter de riktlinjer som finns för att på bästa sätt skydda minderåriga. Ingen vill utsätta barn för onödigt lidande eller mer negativ stress i en redan svår situation.
Likväl är det rimligt att ställa en följdfråga. Gnesta har få polisanmälda fall och få där Barnahuset används som stöd. Hade det verkligen varit slentrian att lämna något ytterligare fall vidare? Det är inte alltid uppenbart när barn far illa eller behandlas på ett kränkande sätt. Barn som utsätts för våld och övergrepp har rätt till det bästa stöd som samhället har att erbjuda, där just barnets intressen sätts i främsta rummet.
En utvärdering från Lunds universitet, från 2010, av försöken med barnahus visar att barn som utsatts för grova brott där har fått ett bättre omhändertagande. Två bärande mål är att stärka barns rättigheter och höja kvaliteten i utredningarna. Myndigheterna har blivit bättre på att samverka. De vanligaste ärendena gäller barn som utsatts för våld i nära relationer.
I dag är skolor och förskolor är skyldiga att anmäla misstankar till socialtjänsten, men socialtjänsten avgör vad som bör lämnas vidare till polis. I ena fallet är det en skyldighet, i nästa en möjlighet. Precis som åklagare Katarina Folestad säger i SN (15/1) bör huvudregeln vara att socialtjänsten polisanmäler misstankar om brott mot barn. Kanske är Gnesta är förskonat från många sådana fall, kanske inte. Kanske är det så att skolorna avvaktar när de egentligen borde anmäla.
SN:s granskning visar att socialtjänst och socialpolitiker bör ta en fördjupad diskussion om hur tillgången till ett Barnahus kan användas på bästa sätt.