Rätten till privatliv är starkast i bilen

Vanliga människors rätt till integritet i privatlivet är något som bör ha en stark förankring i samhället. Ändå är det märkligt tyst om riskerna och följderna av justitieminister Thomas Bodströms övervakningsiver, en kontrollmani som nu verkar få stöd på EU-nivå.
I USA trampar man inte på medborgarnas integritet ostraffat. Stödet för kampen mot terror må vara starkt, men alla grepp är inte tillåtna. President George W Bushs administration har tagit sig stora friheter i övervakningen av medborgarna, utan att hämta stöd i domstol. Oppositionen är hård och har mycket starka kort på hand, eftersom presidenten med avlyssningen kan ha brutit mot lagen. I USA finns en röststark opinion som är noga med att reagera på integritetskränkningar.
I Sverige är det mer tyst. Även här motiveras den ökade medborgarkontrollen med risken för terrorism. Argumentets grundläggande styrka bidrar till en oroande tystnad även inom den borgerliga alliansen. Men det görs ingen skillnad mellan misstänkta terrorister och oskyldiga medborgare.

Centerpartiet och talesmannen Eskil Erlandsson kräver en lagstiftning som garanterar medborgarna integritet, en egen privat sfär där staten aldrig utan brottsmisstanke ska kunna snoka eller kartlägga.
Avsaknaden av detta skapar oklarheter. Justitieministern driver å ena sidan igenom att alla medborgares telefonsamtal och epostmeddelanden utan brottsmisstanke ska registreras. Å andra sidan kan polisen inte söka igenom en misstänkt brottslings bil, om brottet inte medför fängelse. Artikeln i gårdagens SN om bilinbrottet som drabbade Carl Gustaf och Gunilla Wennerholm i Trosa, är ett exempel. Polisen avstod från att undersöka de misstänktas bil med hänvisning till att det krävs åklagarbeslut för detta. Rätten till en privat sfär oavsett brottsmisstanke är alltså starkast i bilen.

Det är anmärkningsvärt att integritetsfrågorna får så liten uppmärksamhet, trots att övervakningseffekterna är långtgående. Enda sättet att mota Olle i grind är att säga ifrån, att protestera. Politiker, från vänster till höger, borde få svara på vad som i grunden är viktigast: medborgarens integritet eller statens kontrollbehov. Då skulle vi säkert få en högljudd integritetsdebatt, som hindrar styrande och stat att glömma bort på vilkas uppdrag de agerar.