Reagera och agera
Reagerar vi på allt eller väljer vi medvetet vad vi ska bry oss om reagera på? Och hur mycket energi vi ska lägga ner på det?
Jag undrar ibland hur människan jaget fungerar. Jag vet ju att när jag är hemma och är förkyld så orkar jag inte läsa tidningen så noga, jag skiter ärligt talat i vem som har blivit mördad, om vattennivån letar sig ännu närmare husen vid älvarna och om Hillary Clinton vill bli USA:s första kvinnliga president. Även fast jag bryr mig.
Mycket.
För allt det påverkar ju oss alla, eller hur?
Att reagera. Att reagera med en handling. Att reagera med att ilsket smälla skeden i filen och säga En till våldtagen i Stockholm av en medelålders snuskgubbe, jävlar vad sur jag blir!. Är det att göra något?
Nej! Det är klart att det inte är men ändå, är det bättre än att vara tyst? Jo, men kanske borde det finnas grupper just för dem som vill reagera på orättvisor i allmänhet. De som inte är totally against päls, strikta veganer, ultramoderater eller anti russin i bullen-människor. En grupp för dem som vill göra något viktigt men inte vet hur eller med vad.
Är jag en sådan människa, undrar jag ibland. Eller tillhör jag automatiskt en del i samhället som bryr sig reagerar genom att vara vegetarian? För i sådant fall är ju allt lugnt, jag har gjort mitt goda, fått bra karma. Jag äter inte små gulliga kaniner eller råmande kossor. Men vad gör det, bara för att jag går till den vegetariska delen av skolbespisningen så dör ju ändå lika många civila i Irak. Så hur i helvete ska man egentligen reagera för att rädda hela världen på ett någorlunda smidigt sätt!
Ps. Visste du att en genomsnittlig svensk äter 558 kor under sin livstid, smaskigt va?
Så jobbar vi med nyheter