Vi har det bra i Sverige. Vi har varit åskådare till två världskrig och förberett oss under kalla krigets dagar och sedan rustat ner när Muren föll. Men det blåser kallt i stora städer och små avfolkningssamhällen, och allt är inte rättvist. Ändå säger nio av tio i Sverige att de är lyckliga, enligt läkaren Stefan Einhorns undersökningar.
Thomas di Leva i går kväll verkade hur levnadsglad som helst, utan stress, fnittrade åt sina egna infall, berättade om resan till Israel och de stackars delfinerna som var i tjänst hos det militära. Eller om blåsten i Skottland och natten då han skrev Be om ljus. Och hade publiken helt i sina händer.
Jag hoppas att ingen mobbat honom för att han är originellt klädd eller så.
Och jag undrar över hur de där sista tio procenten mår. Är det sjukdom, skilsmässa, arbetslöshet, mobbning, depressioner? Eller är det bara frånvaron av Den Stora Lyckan, de senaste prylarna, lyxen och livet som Hollywood-fruarna påstås ha?
I går var di Leva elak mot vårt mobilberoende, mot fåniga tv-serier och hur ett Köpcentrum gör oss lyckliga att köpa MER än vi behöver. Men han glömde att världen handlade för 280 miljarder kronor bara denna söndag. Hur överlever vår jord?
Vårt behov av tröst är omättligt, skrev Stig Dagerman redan som ung och då hade han rest i ruinerna efter andra världskriget och stod i längden inte ut.
Fram till den här tiden hade kyrkan ett fast grepp om de flesta och erbjöd tröst och tro. Men sedan? Dagens Nyheter skriver ju att Gud är DÖD.
Här någon stans kommer Thomas di Leva in i bilden från sin början som artist 1980 och fram till i dag. I hundratals sånger och poplåtar har han förpackat sin version av fyra fem minuter av tröst och glädje. Ja, en del annat också förstås. Och i en sekulariserad värld kan han sjunga Everyone Is Jesus och mena det inte hädiskt utan snällt. Men i går lät det hemskt i mina öron med dunka-dunka till.
Han hyllade Lars Berghagen men la på för mycket i Sträck ut din hand. Bäst var han i lugnare låtar med mer lagom klaviaturkomp och eget gitarrspel, som i Miraklet.
Har åker på långa turnéer genom Sverige. Kanske blir det snålskjuts på kyrkorna som andliga rum med stämning och allvar och skönhet som sitter i väggarna och de levande ljusen. Ja, många präster talar för några dussin troende, medan Thomas di Leva hade utsålt.
Varför? Säkert hans glädje, charm, naturlighet. Plus hans glada evangelium, att du är perfekt som du är, sänk ej din blick, min ängel. Illusionerna bländar oss, lurar oss att tro att allt är guld som glimmar. Han kan använda de urgamla orden eld, vatten, stjärnor. Och mer humoristiskt påpeka att månget kommer upp som en sol och ner som en bortglömd dagslända.
Sverige blir lite bättre med honom.