Regeringen förmår bara att göra något tillfälligt
Ledordet i budgeten är tillfälligt. Det är en ekonomiskt plan som sjuder av tillfälliga åtgärder för att tillfredsställa tillfälliga behov. Det mest uppenbara behovet är att understödja valrörelsen 2006, resten är underordnade sidospår. Det mest långsiktiga av allt är beklagligt nog det stadigt ökande budgetunderskottet, vilket regeringen ogenerat låter växa till 50 miljarder. Pengar som lånas upp och sedan ska betalas av framtidens skattebetalare. Det blir en diger valnota.
Det går en tydlig skiljelinje mellan Allians för Sverige och den nuvarande regimens mål och ambitioner. Den borgerliga alliansen visar på åtgärder för att långsiktigt säkra svensk ekonomi. Från regeringens sida kommer i stället en utgiftsbudget för valåret 2006. Därför har närmast samtliga åtgärder tydliga tidsbegränsningar.
Både Allians för Sverige och vänsterkartellen ser dock behovet av att satsa på småföretagen genom sänkta arbetsgivaravgifter. Detta för att stimulera företagande och att skapa nya arbetstillfällen. Det är däremot en avsevärd skillnad på hur de två sidorna väljer att göra det. Alliansens recept är permanent sänkta arbetsgivaravgifter, ett krav som centerpartiet länge drivit. Regeringen å sin sida vill endast tillfälligt sänka arbetsgivaravgifterna för ensamföretagare. Över valet.
Det är däremot uppenbart att budgetens huvudfokus ligger på att försöka hantera arbetslösheten. Desto mer bistert är det då när Konjunkturinstitutet, som finansministern hyllat särskilt för sitt oberoende, underkänner jobbpaketet. Uppblåsta arbetsmarknadsåtgärder, konstaterar KI torrt.
Men det är just den öppna arbetslöshetsstatistiken som regeringen med all kraft främst försöker justera. Den totala arbetslöshetens utveckling bekymrar man sig inte om på samma sätt. Och hur regeringen egentligen uppnår statistikmålet verkar av Nuders självberöm att döma vara sekundärt. Det är så valfläsk skiljer sig från matnyttiga politiska åtgärder.
Så jobbar vi med nyheter