Regeringen måste följa integritetsskyddet

Behöver Sverige bedriva militär signalspaning i framtiden? Svarar man ja på den frågan måste man också ta ställning till hur FRA:s möjligheter att spana bäst tillgodoses. Med hänsyn till teknikutvecklingen måste FRA (Försvarets Radioanstalt) även kunna spana på den allt större andel av kommunikation som sker via kabel, såsom telefon- och datatrafik, och inte via etern. Att det finns ett behov att tydligt reglera detta, har ett brett stöd i riksdagen.
Lagrådet ställer sig nu överraskande positivt till försvarsminister Mikael Odenbergs (m) förslag om FRA:s utökade avlyssningsmöjligheter. Som alltid när det gäller avlyssning och övervakning hamnar den personliga integriteten lätt i strykklass när myndigheternas behov ges tolkningsföreträde. Det är politikens ansvar att värna integriteten. Lagrådet anser dock att de sökord som FRA säger sig vilja spana efter inte kan anses som direkt integritetskränkande. Det är visserligen ett integritetsintrång, men lagrådet bedömer det som mindre allvarligt.

Det integritetsmässigt avgörande är att det finns ett glasklart system för tillståndsgivande i det här fallet en domarledd försvarets underrättelsenämnd och en annan myndighet som utför en grundlig efterkontroll. Det är svagheten ifråga om tillstånd och efterkontroll som den borgerliga kritiken, inte minst från centerns sida, främst har riktats mot i det ursprungliga förslaget. Om hänsyn tas till Lagrådets invändningar kommer denna ordning väsentligt att stärkas. Därmed säkras avgörande begränsningar i FRA:s befogenheter.
Mer allvarligt är dock den avvikande uppfattning som en av Lagrådets ledamöter, Leif Thorsson, framför vad gäller undantagen från förgranskning och efterkontroll. Enligt förslaget ska regeringens egna uppdrag till FRA inte behöva förprövas av en särskild instans. Det vore en farlig utveckling, inte minst eftersom det här landet inte ens har en tradition av majoritetsregeringar. Regeringens avlyssningar och kontroller skulle därmed inte ens behöva ha en riksdagsmajoritet bakom sig. Det är en allvarlig demokratisk invändning, som försvarsministern måste ta till sig.

Intressant att notera är också att även socialdemokraterna flaggar för att kunna säga ja till förslaget, med Ulrica Messing (s) som budskapsförmedlare. Det är en tydlig signal om att förre justitieministern Thomas Bodström (s) straffat ut sig ur debatten samt att det nu finns förutsättningar för en blocköverskrivande uppgörelse i riksdagen i detta ärende. Det vore bra för den svenska säkerhetspolitiken.