Regeringen fick betalt för sin förmåga att lotsa Sverige igenom finanskrisen. Alliansen stod - trots att många svenskar förlorade sina jobb – fast vid arbetslinjen. När debatten om förändringarna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna övergick i ren krishantering kom regeringen tillbaka in i matchen.
I kombination med att socialdemokratin började skaka av interna motsättningar, i synen på det rödgröna samarbetet, blev det lättare och lättare för regeringen att ifrågasätta Mona Sahlins förnyelse. Nu talar inget för att Sahlin kan fortsätta sitt uppdrag. I politiken finns begränsat utrymme för förlorare. Sverige får vänta minst en mandatperiod på sin första kvinnliga statsminister.
Med ett valresultat på drygt 30 procent är S naturligtvis en spillra av sitt forna jag. Till skillnad från Moderaterna har Socialdemokraterna inte tjänat på ett fördjupat samarbete med andra partier. Koalitionen med Vänsterpartiet har allvarligt straffat oppositionens största parti. I avgörande frågor var De rödgrönas oenighet för stor för att dölja.
Mona Sahlin gjorde en stark avslutning på valrörelsen. Spurten räckte inte. Alliansen fick valrörelsen åt sitt håll. De rödgröna tog aldrig initiativet. Oppositionen menade att regeringens politik leder till ökade klyftor - men gick själv till val på skattesänkningar.
Därutöver pratade De rödgröna pratade om ”stupstockar” i sjukförsäkringssystemet. I stället för att använda en så alarmistisk retorik borde vänsterkartellen ha talat mer till väljare med jobben kvar. Den arbetande medelklassen kände aldrig igen ”stupstocken”.
Valresultatet i all ära. Regeringens glädjebägare saknar inte smolk. Sverigedemokraternas framgångar lägger en skugga över Alliansens seger. Samtliga etablerade partier har ett ansvar för att Jimmie Åkesson ser ut att bli riksdagens åttonde partiledare.
SD:s framgång är på alla sätt Fredrik Reinfeldts förlust.
I värsta fall väntar en period av parlamentarisk oro. Mest troligt vid ett vågmästarläge för Sverigedemokraterna är att Alliansen sträcker ut handen till Miljöpartiet – valets stora vinnare vid sidan av Moderaterna och SD. Den svåraste förhandlingsfrågan lär i så fall bli ett grönt krav på gröna ministerposter.
Valet 2010 visar att stora partier kan falla, att mindre partier kan få större inflytande och att inget är säkert förrän alla röster är räknade. Fråga bara Sören Holmberg.
Fotnot: Texten skrevs innan slutresultatet var färdigräknat. Vi reserverar oss för sena förändringar i rösträkningen.