Regionalt uppror mot centralstyrning
Länsarbetsnämnden tycker dock att kritiken är överdriven. Länsarbetsdirektören Karin Hallerby svarar att myndigheten får ut allt fler personer i arbete och att exempelvis satsningen på plusjobb har fått exakt den önskade effekten; fler långtidsarbetslösa har kunnat komma ut på arbetsmarknaden. Det må vara tillfälliga jobb, men sådana räknas också.
Men regionförbundets kritik biter. Vad kan tänkas vara mest effektivt? Är det statligt beslutade och reglerade åtgärdspaket, ofta likformiga för hela landet? Eller är det samma summa pengar i klump till en regional aktör som får avgöra vilka insatser som är mest akuta för att stärka den lokala arbetsmarknaden? De satsningar som är mest lämpliga för Mälardalens arbetsmarknad behöver inte vara vad som arbetsmarknaden på Gotland, i Västernorrland eller i Kronobergs län behöver som mest.
Som exempel tar regionförbundet upp att satsningar på allmänna kommunikationer inte går att göra med arbetsmarknadspolitiska medel. Trots att bättre pendlingsmöjligheter i just Sörmland och Mälardalen som helhet, onekligen skulle göra det lättare för fler att kunna ta ett jobb på annan ort och därmed vara till stor nytta för den lokala arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiken är utlämnad till ett system med centralt profilerade, beslutade och öronmärkta åtgärdspaket.
Regionförbundets ordförande, socialdemokraten Marita Bengtsson och moderaten Daniel Portnoff, vice ordförande, skriver i debattartikeln att ordningen med central styrning över den lokala och regionala utvecklingspolitiken är omodern. Det är en slutsats i tiden. Att få ett paket med nya varma strumpor är alltid trevligt, men det löser inte problemet för den som egentligen behöver en cykel.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!