Religiösa skrifter kan tolkas på flera sätt. Det vore fel att kräva en kollektiv muslimsk ursäkt, för vad som skedde i korsningen Drottninggatan/Bryggaregatan. Å andra sidan är det är lika fel att ignorera religionens betydelse. Taimour Abdulwahabs tolkning av islam, var rätt för Taimour Abdulwahab. Vilket räckte för Taimour Abdulwahab.
Det första självmordsattentetet på svensk mark, gjorde att statsministern behövde tala om religionens påverkan. Inte för att spela på fördomar; utan för att peka ut vilka krafter som ryms i människans tro. Även sekulära samhällen, måste fundera på sin relation till religionen.
Sverige har valt bort en väg som rangordnar olika religioner, konstaterade Fredrik Reinfeldt. Det är en tydlig signal till svenska minoriteter att Sverige är deras. Kristendom är inte svenskare än islam, islam är inte svenskare än judendom. Den växande antisemitismen är lika avskyvärd som islamofobin.
Alla svenskar äger rätten att välja tro. Det är dock en frihet, som kommer med ansvar. Religiösa samfund har en skyldighet att motarbeta våldsbejakande extremism.
De muslimska avståndstagandena från självmordsattentatet kan fungera som positiva exempel. Men debatten måste alltid utgå från hur religion och politik ska separeras, inte integreras.
I statsministerns vision av Sverige räknas varje individ, varje arbetsförmåga. Det är en utgångspunkt som bör ligga fast under kommande mandatperiod. Alliansen har redan vunnit det arbetande Sverige. Nu behöver fler komma i arbete. Arbetslinjen är nyckeln även i kampen mot olika former av radikalisering.
Begåvade studenter ska mötas av en arbetsmarknad, som efterfrågar deras kunskaper. Unga som hoppar av skolan, måste fångas upp så länge de har något att förlora.
Statsministern är som bäst när han binder ihop statens möjligheter med individens ansvar. I en tid av social oro gjorde han rätt som påminde om upplysningsidealen.
Frihet och öppenhet är den sekulära demokratins bästa skydd mot framtida övergrepp.