Rektor står över rättssystemet

Rektorerna står över rättssystemen och behöver inte meriter. Man skall inte skylla bekymren i skolan på eleverna och deras föräldrar.
Jag har som lärare med 300400 elever/vecka från 1970 till 2006 med förvåning sett hur bra uppfostrade svenska folkets barn är. Felet med skolan är att en lärare i dag inte får säga ifrån till de elever som stör eller sätta betyg utan att få kraftiga repressalier från rektorerna. Rektor stödjer statusbetyg framför ärligt förtjänade.
Lärarna tystnar, drar sig undan och en del slickar uppåt. Precis som alltid under en rådande diktatur. Vi har alltså fel chefskap i skolan. Detta alltsedan den blev kommunaliserad av Göran Persson och då Beatrice Ask gav sig på att förgöra övningsämnena. Facket och kommunchef gick bakom ryggen på lärarna och avreglerade, varpå rektorn lägger omänskliga bördor på den han vill ha bort eller endast förgöra, tysta med mera.

Arbetslagens införande var ett ytterligare styrmedel, där rektorerna hade och har befogenhet att med järnhand låta styra lärare med av henne handplockade arbetslagledare med särskilda behov av att trycka ned och med ett mycket väl utbyggt angiverisystem, som gjorde att vi bakbands och inte längre fick möjlighet att tala med varandra om det vi lärare behöver för att hjälpa eleven på bästa sätt. De tre arbetslagen träffas aldrig.
Elevråd som Friendsgrupp används också på detta avskyvärda sätt. Där återfinns de verkliga mobbarna. Ju mer ord en sådan skola slänger ur sig om elevdemokrati desto mindre sådant förekommer.

Korruption. Allt sker subtilt och facket är lika korrumperat som de övriga, eftersom hela skolhierarkin från början sett till att de med partibok anställs och då automatiskt tillströmmar de som låtsas vara center eller sosse, de som just nu styr i kommunen. Rektorns makt var skyhög och facket stod med mössan.

Och den största lögn vårt samhälle har i dag är skolans slogan: Att eleven alltid har rätt, alltid. Den är kund och skall välja skola. Men kan och skall inte användas emot den som arbetar där. En skola är nämligen inte en affär. Och detta skall inte vara en påtryckning på en demokratisk normal vanlig hygglig lärare, som med stor kunskap har lyckats hålla ordning på elev både i klassrum och korridor.

Elisabeth Thun