På senare tid har två statliga utredningar aktualiserat detta problem. I skollagen ses över rätten att få bli befriad från oönskade ämnen över, såsom sexualundervisning eller idrott på grund av religiösa skäl. Dels handlar det om en utredning som tittat på möjligheten att införa en statlig imamutbildning. I båda fallen får, tack och lov, religionen ge vika för upplysning och grundläggande rättigheter.
Dessvärre finns det idag starka hederstraditioner inom många invandrargrupper. Dessa begränsar och kringskär unga flickor och pojkars möjligheter i livet på olika sätt. Att hindra sina barn från att delat i skolundervisning är ett av flera. Så mycket som en fjärdedel av alla tjejer med invandrarföräldrar uppger att de utsätts för dylika förbud.
Många av barnen uppger dessutom att de mår dåligt eller känner sig begränsade av detta. Möjligheten att ”befrias” har således främst varit en garant för föräldrar och anhöriga som vill påtvinga sina barn en viss tro snarare än för barnens egen religionsfrihet. Genom att hindra sina barn från sexualundervisning och andra ämnen kan man dölja vad vetenskap och upplysning har funnit, till förmån för religiösa dogmer.
Den andra aktuella frågan handlade om förslaget att införa en statlig imamutbildning vars utredning precis har presenterats. Denna pekar på farorna med att staten tar över ansvaret för att utbilda religiösa ledare, inte minst genom att man auktoriserar och ger ett godkännande till personer vars idéer man istället borde fördöma.
Bara det faktum att kvinnor inte får lov att vara fullvärdiga imamer borde vara ett tillräckligt varningstecken för att hålla händerna borta. Staten ska inte finansiera könsdiskriminering. Dessutom kan det rent juridiskt bli en knepig situation. Flertalet högskolor har blivit krävda på höga skadestånd för att man gett personer av det underrepresenterade könet förtur vid antagningarna till särskilda kurser. Att då starta en utbildning som är direkt könsdiskriminerande blir väldigt märkligt.
I båda dessa frågor känns det som om regeringen i slutändan har landat i en väldigt sund inställning. Religion kan både vara berikande och upplyftande för samhället. Därför stöttar staten samfunden likt andra föreningar. Men i slutändan måste det ändå alltid vara viktigare att värna grundläggande rättigheter och vetenskaplig än att visa respekt för religioner.
Religionsfriheten har sina gränser
Hur en sekulär stat ska förhålla sig till religioner är en svår fråga. Att staten inte ska inskränka rätten att få uttrycka och utöva sin religion är en grundläggande byggsten för demokratin, men öppnar samtidigt dörrarna på glänt för hedersförtryck och religiöst påbjuden diskriminering.
Så jobbar vi med nyheter