Remissfrågan ingen engångsföreteelse
Tyvärr måste jag konstatera att det var ofullständigt och att flera frågor inte ens berördes.
Dessutom innehöll svaret den direkta felaktigheten när det påstods att fallet Axelsson (SN 31/8) är en engångsföreteelse. Tre dagar senare kunde SN berätta om ytterligare ett fall gällande Lennart Klintberg. Både Axelsson och Klintberg hade hjärtbesvär och i Axelssons fall var det svåra symptom.
I båda fallen hade deras remisser återsänts utan att de själva fått veta något. I Axelssons fall fick han efter eget spaningsarbete veta det åtta månader efter det att remissen skrevs ut. Klintberg fick också efter eget agerande veta hur det förhöll sig med hans remiss. Först när de själva, sedan de fått kännedom om de häpnadsväckande förhållandena, hade agerat började det hända något igen.
Om de inte handlat själva, hur länge hade det då tagit innan något hänt? Kanske det aldrig hade blivit en uppföljning? Hade det överhuvudtaget hänt något? Påståendet i svaret på min förra insändare att remisserna skickas inte tillbaka utan åtgärd förefaller osannolikt mot de redovisade förhållandena.
Det är gamla människor det gäller (Axelsson t ex har fyllt 90 år) och då har man kanske inte möjlighet att vänta i åratal på en undersökning som kan gälla liv eller död. Att människor som blir så skamligt behandlade känner sig kränkta är naturligt.
I de här båda fallen har den häpnadsväckande behandlingen av patienterna kommit till allmän kännedom. Finns det ytterligare fall som aldrig blivit belysta?
Att det där talet om en engångsföreteelse är vilseledande belyses av de två relaterade fallen.
Ivan Bratt
Så jobbar vi med nyheter