Ren magi när Testpatrullen trollar
Joe Labero bör känna sig hotad. Björn von Bluffo har gjort debut. En av lärarna på förskolan Oppeby Gård räknade noggrant in barnen efter min trolleriföreställning.
Just när lördagsredaktörn på tidningen också tyckte det var en jättebra idé att testpatrulla trollkarlsyrket kom jag på att det här med att vara assistent till en trollkarl kanske inte var så smart. Det kan ha sina sidor, eller snarare delar.
Och mycket riktigt. Nyköpingstrollaren Christer Nilsson, eller egentligen Christer el Rico i dessa sammanhang, har naturligtvis gjort det. På 1950-talet sågade han itu sin hustru Gertrud på Cirkus Oscar.
Lite lugnare blev jag när jag var hemma hos Christer dagen innan uppträdandet och övade. Gertrud såg rasande pigg och rask ut.
Och tanken var ju att jag skulle trolla själv, inte vara sönderdelad assistent.
Christer hade sett ut åtta konster åt mig:
Uppstigande stav
Dukproduktion
Pärlorna
Hoppande ring
3 rep
Målarboken
ABC
Kaninen
Uppstigande stav tog jag med mig hem. Den krävde mer övande på fingerfärdigheten. Resten gick vi metodiskt igenom två gånger.
Showtime. Barnen fyller hela salen känns det som, uj, uj, uj, så många. Men Christer el Rico värmer vant upp med några säkra tricks innan han presenterar novisen.
Jag har klart för mig att jag måste prata mycket med barnen. Jag måste tydligt visa att varje trollerigrej inte har något gömt. Inte låta något av den använda rekvisitan ligga kvar framme efteråt. Den ska direkt ner i Christers väska.
Barnen är verkligen alerta. De vill inget hellre än att få komma fram och prova. Försöker överrösta varann om att få komma fram trots att jag inte sagt att jag behöver hjälp. Varje trick ger artiga applåder, det ser Christer till.
Memoreringen av tricken fungerar hela vägen fram till ABC och Kaninen. Vid det förstnämnda tricket glömmer jag att visa hatten för barnen. Jag skulle naturligtvis visa att den är tom innan jag börjar och får lite hastigt göra det mitt i tricket.
När jag sedan ska trolla fram kaninen (dock inte livs levande) ur den brinnande skålen får jag inte upp locket hur jag än försöker. Christer får hjälpa till och vips är kaninen framme.
Den är bränd, säger ett barn misstänksamt men får ta tillbaka det när han fått känna på kaninen.
Åtta tricks. Det tar ungefär en kvart. Jag är helt slut.
Jag måste dock stolt erkänna att jag fick två tydliga bevis på att jag trots min ringa scenvana, trollerivana och publiktrycksvana lyckats ganska bra.
När barnen, under slutet av föreställningen, är som allra tystast hörs en tydlig ung killröst till vänster.
Vad duktig du är.
Och efteråt, när jag pustat ut och även fått beröm av mästaren själv ser jag en av förskollärarna nogsamt räkna in barnen. Jag lovar, jag har inte trollat bort någon.
Det stämmer, alla är här, säger hon glatt.
Hur mina trick gick till?
Ren magi och trollerikonst naturligtvis. Rent av övernaturligt. Och om det mot förmodan inte var det kan jag ingenting avslöja. Trollkarlarna är mycket noga med att deras trick inte ska avslöjas. Christer el Rico också. Jag fick helt enkelt skriva på ett kontrakt där jag lovade att inte berätta någonting.
Den avslöjande journalistiken får vila.
Så jobbar vi med nyheter