Lyssnade för ett tag sedan på några kollegor som diskuterade ämnet. En berättade om en vän som suttit på ett flyg till Afrika där alla blev magsjuka av maten ombord. Det spyddes till höger, vänster och mittemellan.
En annan berättade om en flygresa från Bryssel som höll på att sluta i Köpenhamn på grund av strejker och en färja (mellan Danmark och Sverige) som gått på grund och att man därför inte kunde ta flyget från Malmö till Arlanda.
Jag har ett liknande minne. En bussresa till Prag som jag och min man fick från mina föräldrar på vår bröllopsdag. De hade själva åkt med bolaget någon månad tidigare och gillat upplägget, och trodde att vi skulle uppskatta presenten.
Men det var en resa från helvetet rent ut sagt. Allt gick bra tills vi nådde den tyska gränsen. På Autobahn gick bussen sönder. Den gick bakåt, men inte framåt. Så chauffören började helt enkelt backa.
Det dröjde inte länge förrän vi hade poliseskort tills vi nådde ett rastställe.
Chauffören, som gjorde sin första tripp på kontinenten, tordes inte ringa någon mekaniker utan det fick min man göra. Det tog några timmar innan denne dök upp och under tiden gick toaletten på bussen sönder.
Alla svenskar, som sedan den danska gränsen hinkat billig öl ombord, blev mer och mer desperata.
Okej, till slut rullade bussen igen...
...västerut i ett par timmar. I hastigheten hade chauffören glömt att vi svängt av den första vägen, som ledde söderut, och vi var i stället på väg mot Atlantkusten.
Myterikänslor jäste ombord och priset på ölen blev ännu billigare.
Vi missade den bestämda tiden vid gränsen och den planerade – och betalda – middagen när vi kommit in i Tjeckien, blev i stället en mager frukost vid en vägkrog som nog var en förtäckt billig bordell.
Stadsguidningen ställdes givetvis in, eftersom vi rullade in i Prag nästan 12 timmar senare än vad schemat sa, liksom den vackra båtturen på Moladu som vi hade bokat.
Dagen efter, som vi hade helt för oss själva, trodde vi skulle bli perfekt. Vi skulle ju i varje fall slippa den förbaskade bussen. Men på väg ned från Pragborgen, på den snirkliga kullerstensvägen, så drabbades min man av ryggskott. Den långa bussresan gjorde sig påmind igen.
Dagen efter var det dags för hemresa. Eftersom vi inte fått någon guidning av staden eller landet, så klättrade en guide från samma bolag men från en annan buss (den som faktiskt kom ned i tid) ombord på vår och berättade om vad vi skulle ha sett i Prag.
För att chauffören inte skulle åka vilse igen så var han också tvungen att hänga nämnda buss i hasorna hela vägen till Sverige och tur var kanske det.
Men eländet var inte slut för det. I Norrköping, där vi skulle stiga av, visade det sig att allt vårt bagage i det låsta utrymmet under sittplatserna, försvunnit. Från början till slut alltså en resa från helvetet.