Resursbrist tvingar gamla stanna inne
Sedan Marianne och Arne flyttat till Folkungagården får de mindre stöd än när de bodde i en vanlig lägenhet och hemtjänst. De kan inte ens gå ut i friska luften längre. Det finns inga resurser till det.
På servicehuset skulle de få mer hjälp än tidigare. Marianne skulle som innan få gå till Mariebergsgårdens dagvård en gång i veckan för att umgås med andra. När de bodde själva spenderade Arne två veckor per sexveckorsperiod på Kompassens korttidsvård och Marianne fick lite tid för sig själv. Det skulle också fortsätta. Trodde Marianne och Arne.
Men sedan paret flyttat till Folkungagården får Arne inte komma till Kompassen, Marianne går inte till Mariebergsgården och de får ingen hjälp med att gå ut i friska luften.
Vi blev lovade så mycket, men vi får mindre hjälp nu än när vi hade eget boende och hemtjänst, säger Marianne. Jag själv kan gå ut en liten sväng, men efter stroken klarar jag inte att ta med Arne.
Istället tar dottern tåget från Stockholm för att gå ut med sin pappa. Någon gång har vaktmästaren tagit ut honom.
När de bodde ensamma hjälpte hemtjänsten pappa ut några gånger i veckan, berättar Ann-Sofie Larsson, parets dotter. Då kunde han gå själv med rullator.
När Arne kom till Folkungagården fick han en rullstol. Rullatorn slutade han använda.
Det är en markant skillnad på hans tillstånd, säger Ann-Sofie Larsson. Visst har han blivit lite äldre, men han får ju ingen träning alls nu längre.
Sedan han slutade gå ut har han blivit mer och mer apatisk. Han sitter alltid i rullstolen. Han har slutat prata. Oftast sitter han och sover.
Enligt Hjördis Carlsson, chef för Nyköpings kommuns äldrevård, får varje individ på Folkungagården de insatser de bedöms ha behov av.
Korttidsvården på Kompassen och dagvården på Mariebergsgården är till för personer i eget boende, inte för de på servicehuset. Visst finns det ibland önskemål om utomhusvistelse, men det finns inte resurser till det idag.
Carl-Åke Andersson, ordförande i äldre- och handikappnämnden, tror inte att personalen har lovat Marianne det hon säger, eftersom det inte är vad som gäller för boende på servicehus. Carl-Åke Andersson ska göra vad han kan för att Marianne ska få börja gå till Mariebergsgården igen. Han säger också att Marianne visst kan resa bort om hon vill och låta personalen ta hand om Arne.
Men Marianne vill inte lämna Arne. En gång när hon var borta några timmar, hade han fortfarande frukostkoppen framför sig och haklappen på när hon kom hem.
Visst förstår jag att hon oroar sig, säger dottern Ann-Sofie Larsson. På Kompassen var de boende under uppsikt, nu sitter han ju ensam i en lägenhet nästan hela tiden.
Parets tvårumslägenhet är luftig och ljus. I ett hörn står en vacker gammal kamin och från rokokobyrån ler de inramade barnbarnen.
Ja, lägenheten kan jag verkligen inte klaga på, säger Marianne. Men det räcker inte för att vi ska få ett värdigt liv.
Så jobbar vi med nyheter