Efter att Centerrörelsen i flera år markerat mot en utökad öronmärkning av dagarna i föräldraförsäkringen, har nu Centerkvinnorna brutit den trenden. Vägvalet om framtidens föräldraförsäkring gjordes på stämman i Nyköping. Centerkvinnorna vill att ytterligare 30 dagar ska reserveras för respektive förälder, totalt 90 av 480.
Beslutet är en del av ett omfattande och väl genomarbetat familje-politiskt förslag. Ett principiellt viktigt steg var exempelvis att öppna för att andra än vårdnadshavarna ska få ta ut föräldradagar; en familj kan ju vara så mycket mer än den traditionella kärnfamiljen. För att underlätta återkomsten till arbetslivet vill CK också att huvudparten av föräldradagarna bara kan tas ut under barnets två första år. Centerkvinnorna bryter ny mark i flera steg och det är lovvärt.
Beslutet att reservera ytterligare 30 dagar i föräldraförsäkringen till respektive förälder är en klassisk Centerkompromiss, en medelväg mellan de som vill se en helt individualiserad föräldraförsäkring och de som vill låta fördelningen av dagarna vara upp till vårdnadshavarna gemensamt. Ur ett liberalt perspektiv kan båda svaren vara rimliga. Förändringen minskar valfriheten för familjen, men inte nödvändigtvis för individen.
Pikant nog tog moderpartiet på stämman i Åre ett steg åt andra hållet – och uttalade ett principiellt motstånd mot kvotering i alla dess former, med individuell frihet som huvudargument. Är då de där 30 dagarna kvotering eller en skarpare individualisering? Svaret blir Centerledningens huvudvärk och i förlängningen hela Alliansens, som står inför ett vägskäl i familjepolitiken. Steget från två till tre pappamånader, om vi kallar dem det, är inte enormt. Sannolikt leder det till att fler föräldradagar tas ut av fäder och därmed ett mer jämställt uttag. Priset är beslutsmakt flyttas från köksbordet.Olof Jonmyren