Det blir en åtta, va? Av max tio på skalan.
Varför då? Jo, det förstår ni när ni ser Nyköpings lokalrevy och andra akten av den. För det ska ni självfallet göra, speciellt i år när den spelas extra många gånger. Riktigt fulla poäng kan jag dock inte ge.
Men missuppfatta inte nu. För just det där numret som börjar med varm vänskap går snart över i nästan mobbning eller i vart fall rätt grym och oförklarad uteslutning ur gänget, men det räddas av att det är så crazy och spelas liksom i flygande fart.
För elak vill jag verkligen inte vara, inte mot en blandning som denna av amatörer och proffs och när det är så otroligt mycket arbete som ligger bakom en nyårsrevy och som kommer till för att roa sin publik men också tvinga den till eftertanke.
Titta bara på alla namn i faktarutan så ser ni hur det har snickrats och skrivits låttexter, letats efter scenkläder och prylar i hem och hos vänner och bekanta. Och då har jag ändå inte fått med riktigt allt, som barnvakterna och den jättestora marknadsföringsgruppen.
Starka sidor finns för det mesta i regi och musik och i sångtexterna medan en del melodier är, obs i mina nyblivna senior-öron, lite anonyma, det vill säga att man inte direkt kan nynna med och klappa takten.
Men när det med all rätt börjar handla om tågresor av olika slag då sitter stavelserna i sången Snabbtåg vardå? Perfekt till, just det, en gammal slagdänga. Kopplingen av pendling till tv-underhållning är också rolig men blir lite för långt som nummer, vilket händer någon mer gång under kvällen.
Jag saknade berättigade elakheter mot en hel del lokalt som hänt, men jag minns att Sparbanken hånades rejält förra året, så ok.
Skolans kris kunde belyst ännu mer, men det är en underbar sång med kraft i sången och dansen när revyn ifrågasätter om en jättestor skola alltid är bäst. Annars är det inte alltid som koreografin är helt synkroniserad. Men sången är också en av revyns starkaste sidor när så många är så säkra, solo eller tillsammans.
De tre lokala politikerna i toppen blir ett roligt nummer när de låtsas vara inkognito i stil med maskerade hemliga agenter och revyn visar att lösskägg och peruker kan ha en plats i en lokalrevy.
En lokalrevy får gärna slå underifrån mot de välbeställda, gärna också på ett helt oväntat sätt. Så jag njöt av hur Spelhagen kunde framstå som Nyköpings nyaste misär-område med extra plus för hat-sången direkt efter. Rappt och välregisserat även här.
Riktigt lika tydligt knyts inte alla nummer ihop till en poäng. Men det gör öppningen av andra akten, där vi ser världens två mest hotfulla makthavare dansa balett med en missil mellan sig och skrämmande fyndiga sångtexter sjunga om att det är långt emellan oss, men att det nog ska gå att slåss.
Märkligt var att det inte fanns en droppe av alkoholskämt men desto mer sex och fula ord.
Hmmm. Bra att tjejernas party innehöll ”tjejgrisiga” kommentarer om män och deras kön. För det är säkert sant och möjligen också jämlikt. Men sommarens snoppvisning blev inget riktigt bra nummer, inte heller de två allsångsledarna som landade i felsjungningar på könsord. Möjligen missade jag att detta skulle visa behovet av metoo-kampanjer av all de slag.
Och just metoo fick avsluta hela revyn, snyggt, dansant, välsjunget.
Allra roligast under hela kvällen? Jo, uppvisningen av modern otrohet i en virtuell värld, tight och toppenbra spelat och även tankeväckande, med alla ursäkter som ”jag tänkte på dig hela tiden”.
Missa inte det stora bildspelet från premiären på sn.se.