Rika vita män

Rotary är inte Skulls&Bones. Sedan organisationen grundades i USA i början av 1900-talet har Rotary gjort mycket gott. Rotaryavdelningarna tar en aktiv del i sina respektive lokalsamhällen och arbetar för att knyta sociala band. Det är inte fel. Däremot är Rotarys medlemmar inte representativa för lokalsamhällena man vill representera. Enligt forskaren Robert Hamrén, som har skrivit en avhandling om just Rotary, är de vanligaste yrkesgrupperna bland Sveriges 30 000 rotarianer verkställande direktörer, läkare och andra högre tjänstemän. Rotarys genomsnittsmedlem är en vit 58-årig man ur övre medelklass. Det är inte brottsligt att vara en vit 58-årig man ur övre medelklass. Det är inte heller Rotarys fel att merparten av Sveriges verkställande direktörer är vita 58-åriga män ur övre medelklass. Rotary är en del av samhällsstrukturen. Varken mer eller mindre. Klass- och könsfördelningen bör ändå betraktas innan Nyköpings kommun fattar beslut om huruvida kommunen ska betala notan för ett lokalt Rotarymöte. Förfrågan är ställd från Rotary till kommunen. Och i en kommentar till SN uppger kommunråd Urban Granström (S) att Nyköping bör kosta på sig menyn för 50 000 kronor, i utbyte mot att han ges möjlighet att tala inför medlemmarna. Granströms vilja att tillmötesgå männen med mingelglasen påminner lite om när Lars-Göran Bengtsson fick komma in i Svinarps finare salonger i TV-serien ”Starke man”. Uppriktigt sagt. Alla medborgare har inte lika mycket inflytande. Byggmästaren har mer att säga till om än busschauffören. Självklart bör ett kommunalråd bygga nätverk med företagsledare som har potential att styra det offentliga samtalet och skapa lokala arbetstillfällen. Det är dock rimligt att skilja mellan yrkes- och privatliv. Välgärning får aldrig övergå i vänskapskorruption. Bara för att jag själv har förmånen att uttrycka åsikter i vad landstingsledningen börjat kalla för ”det sörmländska mediemonopolet”, förväntar jag mig inte gratis ärtsoppa nästa torsdag. Det bör inte Rotary heller göra.