Avslappnande dofter och en dämpad belysning med tända ljus välkomnar i Åsas ganska nyöppnade lokaler, ”The Skin Clinic” i Hälsomagasinet i Nyköping.
De olika maskinerna, som hon använder sig av i arbetet, står uppradade längs med ena sidan av lokalen, i den andra finns en stor inbjudande behandlingsbrist, som mer ser ut som en säng, och en nätt, gammal chiffonjé där Åsa gör allt pappersarbete.
Efter att ha bott och jobbat i London i åtta år flyttade Åsa, med familj, tillbaka till Sverige 2015. Först flyttade de till Åsas mamma i Trosa, sedan till ett hus Nyköping.
– Som kvinna i England är det svårt att ha mer än ett barn. En plats på förskola kostar till exempel tusen pund i månaden. Så när vi fick reda på att vi skulle ha ett barn till bestämde vi oss för att flytta till Sverige, säger Åsa.
Och innerst inne var hon lite trött också på att jobba för andra. Trots att hon var manager kunde hon jobba 17 timmar per dag, från sex till elva, och hon var tvungen att argumentera för minsta lilla sak hon skulle köpa in till spat.
Åsa, som kommer från Södertälje, jobbade till en början med att sälja resor, mot slutet av den perioden speciellt med affärsresor för modell- och fotografagenturer. Efter ett tag tröttnade hon på det och utbildade sig i stället till hudterapeut.
– Min hud har varit helt tokig så jag har lärt mig en hel del om just den biten under resans gång. Kompisar har bett mig om råd och jag vill hjälpa, så steget var egentligen inte så långt, säger hon och fortsätter:
– Det var 15 månaders tuff utbildning, inte någon där vi bara skulle lära oss fila naglarna i. Vi fick lära oss om anatomi och fysiologi och fick lära oss allt på latin.
Under en semesterresa till London med en kompis passade Åsa på att gå in på det femstjärniga May Fair hotel för att se deras spa-anläggning.
– Jag gick bara in och presenterade mig och undrade om de inte sökte en hudterapeut och jag fick tid med chefen direkt.
Efter den korta intervjun var frågan bara ”när kan du starta”.
Åsa klättrade i hierarkin, blev snart assisterande manager och så småningom manager på systerspat vid Canary wharf. Hon började sedan agera konsult åt andra personer som ville starta hudkliniker eller spaanläggningar.
– Det är första gången jag jobbar åt mig själv. Det känns bra. Det var många möten i London och jag tyckte att de fokuserade på oväsentligheter som hur många handdukar jag använde mig av, säger hon och skrattar.
I stället för att bara erbjuda ett par typer av behandlingar har Åsa ett helt spektrum. Allt från klassiska ansiktsbehandlingar till IPL behandlingar för hårborttagning, hudföryngring, kärl, rosacea, akne och pigment, microneedling och dermabrasion (hudslipning).
– Jag vet att det är många och jag skulle vilja erbjuda fler men jag har inte den tiden och jag vill inte anställa. Men jag vill kunna erbjuda något som passar för den personen som kommer hit. Något som verkligen fungerar.
Och att bli egen företagare är något som passar Åsa bra.
– Det finns behandlingar och produkter som kanske inte är så bra och jag vill inte kompromissa. Nu har jag valt maskiner och produkter som jag gillar. Jag gör saker med hjärtat.
Hon använder preparat från Sydafrika som är veganska, freetrademärkta och som ger ansiktet dess skyddande mask tillbaka. Krämerna består av goda bakterier, probiotika.
– Vi har som ett visir, en syremantel, över vårt ansikte. Nu har man mätt upp att vi förlorat många encelliga organismer under de senaste hundra åren, så får man en skada i syramanteln så läcker det in dåliga bakterier. Då har vi inte det där skyddet längre, men med goda bakterier bygger jag upp ett mångfald igen. Det ska vara som en regnskog.
Åsa tar även bort tatueringar med sin Yag-maskin.
– Med tanke på alla tatueringsställen i Nyköping så trodde jag att den delen av företaget skulle vara lätt att dra i gång, men det har tagit några månader, säger hon och fortsätter.
– Vad som tar emot är nog dels att den till en början blir spräcklig, dels att det krävs ett antal behandlingar. Det kan ta allt mellan fem och fjorton gånger och jag vill att de väntar runt åtta veckor mellan varje behandling så att lymfsystemet orkar med att ta restprodukterna. Har man då en stor tatuering på ryggen så tar det tid. Jag tar bort max en apelsins storlek åt gången.
Sen går det bättre och sämre att ta bort en del tatueringar. Mörka färger är i regel lättare att få bort än till exempel gult, grönt och lila.
– Det beror på att de ligger på en annan våglängd. Det blir ofta en sårskorpa efter den behandlingen, annars med de mörka färgerna blir det som en oxidering på ytan. Sen beror det på vem som tatuerat dig också. Har man tatuerat sig under semestern och den som gjort det gått ganska djupt ned i huden, är det svårare att få bort. Det gäller att ha tålamod när man ska ta bort en tatuering. Men de som börjar ta bort sina tatueringar är alla väldigt glada att de påbörjat resan som de tänkt på så länge.