Att betala folk för att köpa miljövänliga bilar har blivit Centerpartiets paradgren. Miljöbilspremien på 10 000 kronor blev en stor succe efter valet 2006 men har sedan avskaffats och ersatts av en supermiljöbilspremie på 40 000 kronor för de allra mest koldioxidsnåla bilarna. I Almedalen igår föreslog partiledaren Annie Lööf dessutom att ett så kallat bonus-malussystem ska införas, en slags Robin Hood-skatt på bilar med höga utsläpp (malus) som går till att ge bonus åt de som köper miljövänliga bilar.
Summan för statsbudgeten blir noll så Anders Borg kan sova gott.
Några konkreta detaljer kring förslaget gavs inte igår. Därmed vet vi inte hur stora bonusarna och straffavgifterna kan bli. Vissa ledtrådar finns dock i ”Med klimatet i tankarna”, den rapport som Lööf stödjer sig på när hon påstår att systemet skulle minska utsläppen med 20-25 procent. De beräkningarna bygger på att bilar som släpper ut 130 gram koldioxid per kilometer utgör normen. För varje gram över eller under ska köparen bestraffas eller belönas med 150 kronor. Normen ska sedan sänkas successivt.
Jämfört med tidigare subventioner rör det sig om småsummor. För att få en subvention motsvarande den gamla miljöbilspremien på 10 000 kronor krävs en bil som släpper ut mindre än 63 gram per kilometer. Den nuvarande supermiljöbilspremien ger som jämförelse 40 000 kronor till bilar under 50 gram/kilometer. Ska reformen ge effekt krävs saftigare bonusar men därmed också mer smärtsamma straffavgifter.
Erfarenheterna från Frankrike, där systemet är infört, skvallrar om att det riskerar att bli högst impopulärt. Barnfamiljer och glesbygdsbor som kan behöva större bilar kommer att straffas med höga belopp. I Frankrike har kritiken kunnat mildras genom att barnfamiljer getts en högre norm än andra och genom att staten skjutit till pengar. 140 miljoner euro om året kostar det franska bonus-malussystemet. Frågan är hur villiga moderaterna är att tillåta sådana kostnader i Sverige.
Även andra invändningar finns. Ska staten verkligen subventionera bilinköp? I valet mellan att fortsätta köra en bensinslukande bil eller att köpa en ny och miljövänligare är det inte givet vad som är bäst för klimatet. Mer än en fjärdedel av ett fordons utsläpp kommer från dess produktion. Ett bonus-malussystem riskerar därför att slå snett.
Om flera personer går samman för att köpa en gemensam, men lite större och därmed törstigare, bil för att samåka får de betala straffavgifter. Om de istället köper var sin miljöbil får de bonus.
En storstadsbo som plötsligt får råd att köpa en liten stadsbil istället för att cykla och använda kollektivtrafik belönas också med bonus.
Att subventionera bilköp är en riskabel väg ur miljösynpunkt.
Utvecklingen för utsläpp från svenska bilar är dessutom redan på rätt väg. Miljöbilspremien satte bollen i rullning och sedan dess har den fortsatt av bara farten. Enligt Trafikverket minskade koldioxidförbrukningen i nya bilar med sju procent mellan 2009 och 2010, trots att premien då var avskaffad.
Det ska jämföras med Frankrike där utvecklingen var ytterst marginell innan bonus-malussystemets införande. Frågan är därför om franska erfarenheter verkligen kan översättas till Sverige.
Som den borgerliga sidans miljöparti är Centerpartiet en blåslampa på Alliansen. Det ska de fortsätta att vara. Men deras förslag träffar inte alltid rätt.
Bonus-malussystemet borde troligen läggas i malpåse.