Politikerspråk kan vara en smula kryptiskt och i dessa tider av osäkra majoriteter, kommer jag att tänka på politikerspråkets mästare Göran Persson (S).
Han fick samma fråga gång på gång: "vill du bli partiledare för Socialdemokraterna?" När Göran Persson svarade nej för femtielfte gången tänkte jag att reportrarnas envishet gränsade till dumhet.
Sedan blev Göran Persson partiledare för S. Femtielva nej var ett ja.
Nu översvämmas partiföreträdare av frågor om vilka partier i det andra blocket de kan tänka sig att styra med. Vill du med S? Med C? Med M? Svaret blir aldrig ja och sällan nej. Ofta är svaret i stället något i stil med "just nu vill jag helst med dem i mitt eget block".
Därför var det skönt att höra Nyköpingspolitikern Kent Pettersson (S) när han gästade Morgonsoffan förra veckan.
Bredvid honom i soffan satt Anna af Sillén (M) och Martina Hallström (C). När Kent Pettersson fick frågan om han kunde tänka sig att styra tillsammans med någon av de andra svarade han helt enkelt "ja".
Publiken, entreprenörer i Nyköping och Oxelösund, reagerade med ett befriande skratt. Anna af Sillén och Martina Hallström såg lite förvånade ut men snart var ordningen återställd. När de fick samma fråga svarade de "just nu vill jag helst med dem i mitt eget block".
Det enda parti som ständigt får ett ganska tydligt nej är SD. En del partiföreträdare säger att de samtalar med alla partier men att ett samarbete med SD är uteslutet. Frågan är vad det betyder på politikerspråk. Vad samtalar man om, om man inte ska samarbeta?
Ska de samtala om allt de inte är överens om?