Ronald Reagan förblir en oförklarlig president
I svenska medier har bilden av Ronald Reagan mestadels varit negativ. Där har han oftast framställts som en pajas. Även den svenska utrikesledningens syn på den amerikanske presidenten har varit splittrad. Medan den biträdande utrikesministern Pierre Schori kallade Reagan för den pansrade nävens företrädare lovordade den svenske ambassadören i Washington, Wilhelm Wachtmeister, Reagan som den mest radikale nedrustaren bland ledande politiker. Enligt honom var det hotet av ett stjärnornas krig (SDI) som fick den Sovjetiske presidenten Gorbatjov att inse att spelet var förlorat. Det tycktes som om Reagan gjorde allting politiskt inkorrekt med svenska ögon sett. Ändå blev det rätt.
Historiker och amerikanska statsvetare som har granskat Reagans politik ger å sin sida inte mycket för hans kompetens och betraktar honom som en medelmåttig president. Ändå lämnade han Vita Huset som en av landets mest populära presidenter.
Det är en paradox att b-skådisen Ronald Reagan, som jobbade ganska lite och krävde att få vara i fred på kvällarna, var USA:s president under efterkrigstidens största händelseförlopp. Det var till stora delar den hårdföra hållningen mot Sovjetunionen och den snabba teknikutvecklingen i väst som framkallade Berlinmurens fall och kommunismens störtande. Den kritiserade ekonomiska politiken blev startskottet för en världsomfattande konjunkturuppgång som inte mattades av förrän i slutet av nittiotalet. Avregleringar och skattesänkningar skapade stark tillväxt och framtidstro i en värld som var på väg att bli allt mer globaliserad. Baksidan av det ekonomiska miraklet var kraftigt ökade sociala klyftor.
Ronald Reagan och Storbritanniens Margaret Thatcher hade mycket gemensamt och symboliserar den individcentrerade liberalismen som kallas nyliberalism. Dagens unga generation, som inte kan leva utan mobiltelefoner och internet, är formade i en era av individualism och självförverkligande som Reagan och Thatcher visade vägen till. Men om Ronald Reagan ska bedömas som en stor statsman eller en person som hade bättre tajmning som president än som skådespelare kommer kanske inte ens framtidens historiker att någonsin bli överens om.CH
Så jobbar vi med nyheter