Rör inte anställningstryggheten
Jag påpekade att han naturligtvis hade rätt till sin ledighet och att han borde prata med facket. Men det ville inte min vän göra, han skulle i dagarna in och prata med chefen, om han kunde få sin anställning förlängd med ytterligare en månad. Han tyckte inte att det var läge att bråka. När jag tänker efter är det inte en enda av mina kompisar som har en trygg anställning. Alla har diverse vikariat, timvik, provanställningar och så vidare.
Maud Olofsson tycker dock att ungdomar har alldeles för mycket trygghet på arbetsmarknaden. På DN-debatt föreslår hon därför att Las slopas för oss under 26.
Vi under 26 ska förvandlas till en slags eviga daglönare som ska stå med mössan i hand inför patron och bocka och be om påhugg. Då passar det sig aldrig att bråka. För vem går med i facket, om man riskerar att få sparken nästa dag utan saklig grund? Vem säger ifrån om osäker och skadlig arbetsmiljö? Vem vågar protestera när chefen tafsar?
Unga arbetare är inte bara för trygga, de har för höga löner också. Förslaget är nästan övertydligt, det handlar om att pressa ner lönerna.
Företag anställer inte för att de tycker att det är kul, utan för att de har ett behov av arbetskraft. Exakt hur behovet skulle öka, om företagsägarna får det lättare att sparka ungdomar, övergår mitt förstånd. Förslaget bygger på fransk förlaga, en modell som enligt Frankrikes konjunkturinstitut inte skapat ett enda jobb.
Maud Olofssons förslag löser inte ungdomsarbetslösheten, men det gör oss ungdomar till ett B-lag på arbetsmarknaden, som kan användas för att underminera de äldre arbetarnas rättigheter och löner. Det är det verkliga målet, inte att mamma Olofsson oroar sig för sina barns framtid, utan att rasera de rättigheter svenska arbetare kämpat för.
Maud Olofsson vill att vi ungdomar ska veta att hon och hela vuxenvärlden bryr sig.
Maud, ge fan i oss!
Johan Persson
Ung Vänster
Så jobbar vi med nyheter